Blogg 100/2 Skrivkramp. 

Det var det här med skrivkramp. 

Fan.

Inte den minsta tillstymmelse till händelse som kan ge någon som helst inspiration infinner sig i mitt, som det verkar, tradiga liv.

Jag är lycklig som aldrig förr. Jobb, kärlek, barn, jag har allt av det bästa. Inget fattas mig. 

Skrivkramp. 

Denna jävla skrivkramp!

  

Nu blev det kväll. 

Efter en heldag i högt tempo är det skönt att parkera akterkastellet i fåtöljen och bara vara. Mellon fladdrar på tvn och startfältet är väl det starkaste hittills. 

  

Livet börjar när ungarna lämnar boet!

Till skillnad från en stor del av mitt facebookflöde så längtar jag tills ungarna flyttar ut och börjar sina egna ansvarsfulla liv. Inte för att jag inte älskar dem, självklart har de den största platsen i mitt hjärta, alltid! Men just i den stunden då de knallar bort med den sista kartongen till en bättre begagnad bil med hyrsläp så är jag förbrukad. Som en toarulle. Mycket skit har passerat och nu när rullen är slut så börjar vi om. Fast denna gången utan ansvar. Jag kan styra mitt eget liv utan att ha mina barn i åtanke varje gång det ska beslutas om något. Jag slipper tjata om smutstvätt och tomma mjölkpaket i kylen. Jag slipper tänka på deras skolgång och oroa mig för deras betyg. Jag kan ta mig den där ölen med grannen utan att få ångest för att jag inte kan hämta på någon fest.

Detta kan i mångas öron låta egoistiskt men icke! Jag blev pappa för första gången för snart 18 år sedan. Under denna tiden har två ”kottar” tillkommit. Denna tiden har uteslutande handlat om just dessa tre. Varje jävla dag i snart 18 år! Varje tanke, varje beslut har på något sätt haft med mina barn att göra. Är det egoistiskt?

Så vad gör man när de äntligen skaffar sig egna liv och bara drar? Jag tror inte att de vill ha med mig på deras resa. De kanske kommer och käkar, lånar pengar och kanske en påse med smutstvätt i början. Men det ebbar ut. Jag som förälder är förbrukad helt enkelt.

Det är då mitt liv börjar! Utan ansvar för någon annan. Bara mig själv och min sambo. Fan vad vi ska leva!

PS. Om ni, Oskar, Alfred och Liv läser detta så ska ni veta att jag älskar er. Men ni får gärna flytta när ni känner er redo. Ni får bo här och jag tar ansvar för er tills det är dags.//Pappa

DSC_5311

Vardagsgrill eller bara till fest?

Vad tänker ni på när ni hör ordet ”grilla”?
Många av er tänker garanterat på fest, sommar, flintastek och tändvätska. Att associera ordet ”grilla” till vanlig matlagning är det färre som gör. Varför är det så?
En modern grill med lock är ju inte svårare och tar inte längre tid att få varm än hushållsspisen.

hqdefault

Här hemma börjar vi faktiskt att integrera grillen mer i vardagen. Det behövs inte tusen olika tillbehör och kött för 800 kr/kg för att det ska bli en lyckad grill. Allt som ni gör i ugnen kan ni också göra i grillen. Förutsatt att ni har ett lock.
Det tar ju inte längre tid för en köttfärslimpa att bli klar ute i en grill än det tar inne i ugnen. Det är ju samma temperatur.

Köttfärslimpa i Kamadon.
Köttfärslimpa i Kamadon.

Jag vill ge er ett exempel ur min vardag.

Maria jobbar kväll. Jag hämtar dottern på fritids klockan 17:00. Det första jag gör när vi kommer hem är att tända grillen. Det går ju fort om man ställde i ordning och gjorde rent efter förra sejouren. Nu har jag ju ca 25-30 minuter på mig att förbereda kotletterna, fixa potatisklyftor mm.
Kidsen är glada, jag är glad, grannarna är mindre glada. Haha! Nä då. De kollar bara lite konstigt på mig. En snubbe som står ute i oktober och grillar, tok!

Fördelen med en grill med lock är ju att man kan ”stänga av” grillen. Genom att lägga på locket och stänga ventilerna så stryps luften och glöden slocknar. Resterna av kolet/briketterna kan du använda nästa gång du ska grilla.

Så kom igen nu! Ut och grilla!

I ett väntrum.

Tankspridd som en yngre tonåring äntrar jag storstilat stadens kommunala inrättning för blivande bärare av reservdelar. Sjukgymnastiken.
1,5 timma för tidigt.
Hellre det än 5 minuter för sent intalar jag mig.
Jag är lite grinig. Inte för att jag är där jag är, men för att jag missar friidrotten.

Jag ber receptionisten vänligt att dra igång teven så jag slipper lägga min tid på att ögna igenom något gammalt, sönderbläddrat veckomagasin.

Schysst! Det här blir ju perfekt!, tänker jag.

Ända tills väntrummet fylls av halta och lytta pensionärer som hellre pratar om höftleder, titanskruvar och rullatorer än längdhopp och 200 meter.

Nåväl. Timmen går och jag blir äntligen uppropad. Jag haltar iväg. Det dras, böjs och trycks.
Hmm?
Inget konkret svar ges och jag får stappla hemåt med en ny tid i morgon och med mer smärta i höften än vad jag hade när jag kom. Med mig har jag även en övning som jag ska utföra varannan timma. Kul!

I morgon hoppas jag på att iallafall få en hint om vad detta kan vara. Nu ska jag klubba dottern i säng och planera helgens grill.

Vi hörs i morgon!

#blogg #vardag #rehab

Post imported by Google+Blog for WordPress.