Etikettarkiv: son

Oskar och betongfabriken. 

Betongfabriken har fått besök. Min äldsta avkomma, ni vet han som fick körkort för ett par veckor sedan, ska praktisera hos oss. I hela fem veckor kan vi utnyttja hans kropp till allt skitgöra som vi inte själva vill göra. 

Haha! Nä jag skojar naturligtvis. Han går sista året på ”Bygg utan anledning”………….nää………..Det var ju jag och mina gymnasiepolare som kallade Bygg och anläggning det i krisens år anno -91. Framtiden ser ljusare ut för kommande generations byggare. Det råder brist på snickare i det avfolkade Dalsland t.ex.

En stor fördel med att sonen stjälper till på jobbet, förutom att han är en vetgirig, skötsam och inte backar för tungt arbete, är att han kan köra sin trötta far till och från jobbet. Fantastiskt!


Även om soffan såg väldigt inbjudande ut när vi anlände hemmets trygga vrå som två slagna hjältar så började jag med det otroligt stora projektet, gräsklippning. Det är grönytor till den ofantiliga arealen av ca 100 kvadratmeter. Det tar mig totalt ca 15 minuter att hämta gräsklipparen, klippa både fram och baksidan plus att ställa tillbaka den gamla gula Stigan i förrådet. Det är ju en hel evighet av min fritid. Det där med robotklippare har jag försökt att föra på tal här hemma men än så länge har det inte fallit i god jord. 


Nu närmar det sig kvällen och jag har bestämt mig för att göra tidig sorti. Det är ju en dag i morgon också.  

Mvh Ade. 

2001 Berntsson rycker in. 

Jag har ofta fått höra berättelser av min far från hans tid i det militära. Familjen reste land och rike runt för att hälsa på gamla befälskompisar. Från Piteå i norr till Karlskrona i söder. Historien om hur hans militära bana började som pubertal 16-åring har jag säkert hört tusen gånger. Huruvida denna berättelse om en bråkstake från Kortedala, vars mor lämnade över ansvaret för gossens uppfostran till försvarsmakten, är sann eller inte ska jag låta vara osagt. Det gick ju iallafall bra för honom. 

Jag själv har också gjort militärtjänst. Jag hade gått ut gymnasiet och jobbade på för fullt. Att jag skulle rycka in var för mig självklart. Jag ville ha gjort det så fort som möjligt. När de flesta av mina kompisar sökte tjänster i närheten av Göteborg så sökte jag så långt bort som möjligt. Det skyndade på min tid för inryckning. Största fördelen med att göra värnplikten så långt hemifrån var att få flyga Hercules från Luleå hem varje helg. Det tog ca 3 timmar plus minus 30 minuter beroende på hur mycket det blåste. Det var ungefär lika lång tid mina kamrater, som inte riktigt hade klippt navelsträngen än, tillbringade på bussen mellan Halmstad och Göteborg. 


Nu har min yngsta son påbörjat samma resa. Inte för att han är bråkig. Inte heller för att han har åldern inne för att göra ”riktig” militärtjänst. Nej, han ska på rookieweekend. Av egen fri vilja. Naturligtvis uppmuntrar jag detta. Det är bra att han som 15-åring vill testa sina gränser och uppleva att någon annan med mer auktoritet än sin far talar om vad han ska göra. 


Om Alfred tycker detta är hans ”grej” återstår att se. Jag stöttar honom i hans beslut och kanske ser vi en blivande officer. 

Oj! Nu blåste det visst för tapto här. ”Ruska lång” och ”ruska kort” ligger klara och det är dags att gå till nattvila. 

Mv Ade. 

Det är det lilla som gör det. 

Sonens moped har fått ny sula fram. Det var på tiden. Ända sedan han köpte den har det pyst ut sommarluft. Han är inte den som tjatar på sin pappa och hans behov av nytt däck har liksom fallit i glömska hos mig. 

I början på veckan tog vi oss till en mc-butik i Trollhättan. Grabben ville kolla på hojar. När vi ändå var där så tog jag tag i det där med moppedäck och beställde ett. 


Nu idag, sista dagen på semestern bytte jag däcket. Det var på tiden. Hade jag väntat ett tag till så hade jag behövt fylla på med vinterluft. Fan att jag dra ut på allt. 

Men nu är det gjort. En glad son for iväg och tankade fullt för att i nästa gaspådrag lämna Vänersborg för Frändefors och sin väntande mor. 


Jag ska bättra mig på att försöka få saker gjort och inte dra ut på det. Besvikelsen hos mina barn när jag lovar saker och det aldrig händer skär i mig. Jag är iallafall medveten om mina tillkortakommanden och det är en bra början. 

Mvh Ade.