En vanlig dag!

Fullt ös hemåt.
Mellanlandar för att hämta ut Lillsnigel från det där förvaringsstället hon tillbringar sina dagar. Hem för att släpa med Mellansnigel till det första utvecklingssamtalet sedan han började sjuan i höstas.
En hyperaktiv Lillsnigel blir medtvingad eftersom det hade varit oansvarigt att koppla henne på tomten i väntan på att mötet ska upplösas.
Mötet flyter på och läraren/pedagog/mentor, ja inte faan vet jag vad dessa kallas numera, går igenom avkommans betyg. Inte mycket att klaga på där men det finns att jobba på i de ämnen där man använder protesen som sitter på axlarna.
Lillsnigel studsar runt som en nervös gräshoppa men är förvånansvärt tyst med tanke på vilken rolighetsfaktor ett sådant här möte erbjuder en sjuåring med alldeles för mycket studs i dojjorna.

Väl hemma igen så gapas det efter mat. Vad annars? Som nykläckta fågelungar piper kidsen och förväntar sig att en trött och utarbetad förälder ska trolla fram en trerätters på två sekunder!

ÖVER MIN DÖDA KROPP!

Jag fick börja med att väcka Storsnigel ur hans djupa tonårskoma och sparka ut honom i köket för att ta hand om hans veckodisk som på något konstigt sätt förflyttat sig från hans ”grotta” till kökets vask.

Nu kunde jag skrida till verket och tillagd en kulinarisk upplevelse ut över det vanliga. Enligt mig iallafall. Ett ögonblick senare gapar tallrikarna tomma och småfolket lämnar mig ensam med Nobeldisken. Faan! Jag svär över avsaknaden av en så kallad diskmaskin. Har ni sett en sådan mackapär? Ska tydligen vara jävligt bra att ha!

Den korta stunden som nu återstår innan Lillsnigel ska bindas fast i sängen och tvingas till sömn ägnas åt ett av jävulens påfund. Jag kallar det hasardspel. UNO. Trots att jag fuskade till mig 2 stycken kort av valören +4 så torskade jag. Nåväl. Lillsnigel nattades och jag släpade mig ut till den där jävla straffkommenderingen. Disken.

Som den älskvärda man jag är så hämtade jag min tilltänkta efter hennes avslutade pass kl 21:15. Vet inte varför. Hon gillar ju att promenera hem. Tycker nog det är lite synd att hon ska behöva gå hem på kvällen när det vankas jobb kl 06:45 i morgon bitti.

Nu sitter jag här i min lilla ”mancave” och knappar mig igenom dagens flöden. Kudden hägrar och jag önskar er således en härlig natts sömn. I morgon är det nya tag och det är inte långt kvar till helgen.

Puss!

©FOTO Fredrik Adetoft
©FOTO Fredrik Adetoft

Skyldig!

Japp. Det är bara att konstatera. 
Jag är skyldig. 
Lillsnigel har haft sitt kalas på ett lokalt "Lek & busland". Mest för enkelhetens skull. 
Det är lättare att släppa lös "minifolket" i en lokal som är byggd för ändamålet. Tanken på att stänga in 10-15 st vilt skrikande ungar, höga på lösgodis och söta drycker av bubblig karaktär, i vår lilla trea lockade inte mig och frun. Då passade leklandet bra. 

Trots sin ringa ålder har lillsnigel varit på en del tillställningar. Jag har som brukligt agerat chaufför till och från dessa bjudningar. Som de allra flesta föräldrar så tycker jag mig känna min avkomma ganska så bra. Jag kan få en aning om hur kalaset har varit genom att se på vilket humör hon är på när det är dags för avhämtning. Inte direkt. Efter 5-10 minuter, när alla bitar faller på plats och lillsnigel har fått samla alla tankar och intryck, kommer den rätta känslan fram. Det klart bästa kalaset hon har varit på enligt mig var i skolans gympasal. 

Smarta föräldrar som fixade det där. Dra fram alla redskap för en seriös omgång av “skeppsbrott” och en fyrkant av bänkar i mitten för lite lugn och ro medans kidsen tuggar i sig varm korv och lite dricka. Sedan fullt ös igen. Ett alldeles eget lekland! Bästa kalaset ever!

Om mindre än en månad fyller lillsnigel 7 år. Vi har inte bestämt oss än hur detta ska firas.
Men det blir inget avancerat i stil med ponnys och sådant. Aldrig!
Vad som händer återstår att se!

Puss!

#adesworld   #pappa   #förälder  

Släpp era kalasgalna egon för barnens skull
Det finns en miljon prima skäl till att ­inte skaffa barn men just för tillfället är det jag känner starkast för följande: barn fyller år.

Post imported by Google+Blog for WordPress.

Tiden står still

En vecka känns som en evighet.
I morgon kommer du åter hem till oss.
Timmarna. Alla dessa timmar.
Saknaden efter ditt leende. 
Längtan.
I morgon.
I morgon tar världen ny fart.
Lillsnigel landar åter i våran famn.

Puss!

#adesworld   #pappa   #längtar  

Post imported by Google+Blog for WordPress.

Frustrerande!

Ringde mellansnigel och undrade om han vill ha mat innan träningen. 

-Nää. Jag är i stan.

-Oki. Med vem då?

-Nån.

-Vem är nån?

-Någon bara.

-Men va faan! Säg vem det är! 

-Aa men nån bara!

-Varför vågar du inte säga det? Är det tjejer?

-Nä.

-Går han i din klass?

-Aa en av dom.

Jag lade ner. Fick ju inte fram ett ord ur avkomman! Jag känner att jag vill ha lite koll på hans umgänge. Är det så fel? Ska jag strunta i det och släppa han vind för våg? Han är 13. Det händer mycket i den åldern. Har ju faktiskt varit där själv!

Ska ta ett snack med gossen ikväll.

 

 

Designverksta'n!

Lillsnigel har släppt det där med sina egentillverkade "papptops". Det verkar vara stiltje på den marknaden. Men själva råvaran i sina projekt, papper går ju att använda till så mycket mer!

Lillsnigel har alltid gillat att pyssla med just papper.
Nu är det väskor som gäller!
Små eleganta handväskor i trendiga höstfärger.
Allt från kritor, pennor till begagnat snorpapper ryms i dessa fantastiska kreationer.
Älskar när hon släpper lös all sin fantasi och verkligen koncentrerar sig på uppgiften. Belöningen för denna möda är ju faktiskt att hon får något gjort.
Med sitt kreativa sinne stimulerat så tror jag att hon får bra självförtroende som hon har nytta av genom hela livet.

#adesworld #barn #förälder #pappa