Ingemar Bergman, en delikatess?

Jag har funderat på det där med recensioner av olika slag. Film, tv-serier, mat mm. Jag kan med handen på hjärtat säga att de flesta ”förståsigpåare” har fel. Enligt mig iallafall. Det spelar ingen roll vilken utbildning du har eller hur högt du är skolad. Smaken är likt förbannat som baken. Delad. En film som blir dissad i pressen kan lika gärna falla mig i smaken. Har verkligen Bergman gjort en bra film? Allvarligt!

Delikatesser är ju också lite spännande. Bara för att något är dyrt och populärt så behöver det inte betyda att det är gott. Jag tar hellre en hemmagjord hamburgare än en skaldjursplatå alla dagar i veckan. Men det är ju bara vad jag tycker. Och det finns inte en enda mästerkock som kan ändra på det. 

En slutsats av detta är att de som skriver recensioner har det mest meningslösa yrket av alla. Det är ju bara deras egna privata uppfattning och de har ju oftast fel. Enligt mig. 

Den enda som kan bedöma en film eller vad som helst är ju betraktaren. Allt annat är ju helt ointressant. Eller? 

Jaja. 

Jag tänker fortsätta att tokhylla Rambo, Judge Dredd, hamburgare och en påse Polly. Det är riktiga delikatesser. För mig. 

Kall sås till firren!

Jag har i olika forum ”rantat” otyget ”färdig sås på flaska”.  Dessa styggelser smakar enligt mig någon blandning av plast, kemikalier och något som inte är ämnat för våra smaklökar. 

Mitt sökande av en ersättare tog sin början när det serverades panerad torskfilé och potatismos. Om man av naturen är lat, som jag, så slank det naturligtvis ner en flaska med dillsås när jag släpade mig runt bland hyllorna i den lokala matbutiken. Besvikelsen var så stor att den där jävla flaskan åkte i soporna fortare än kokt sparris. Det är en stor skandal att detta överhuvudtaget får säljas är en fråga som har stöts och blöts länge. Jag gav mig fan på att detta måste jag kunna göra bättre. Sagt och gjort! Efter lite googling hittade jag ett enkelt recept. Att det ska vara enkelt är ett krav. Det ska gå snabbt när tiden är knapp. 

Kall dillsås.

  • 2 dl créme fraiche
  • 2 dl majonnäs
  • 4 msk dill
  • 2 msk gräslök
  • 2 tsk senap (jag tar söt/stark)
  • 0,5 dl vitt vin (matlagningsvin)
  • Salt och peppar

Blanda allt i en skål och ställ in i kylen en stund innan servering. 

Denna såsen är fantastiskt god. Jag har även haft den till rökt lax. Det går nästan lika snabbt att röra ihop denna som det tar att öppna en färdig sås på flaska, spy lite i munnen och slänga skiten i soporna. Testa!

  

Grynkorv på farmors vis. 

Den väl inarbetade traditionen att göra grynkorv gick som vanligt av stapeln i mitten av december. Svågern tittar in för att se till så att går rätt till. Han brukar även stå för blandningen ty han har större nävar än en annan. 

Receptet är gammalt. Det skrevs långt innan måttenheterna vi har i dag togs i bruk. Vi har i många år tänkt att översätta det till begriplighet men alltid glömt av detta. Tills i år. Nu var det äntligen dags att mäta upp ”skopa”, ”näve” och ”påse”. 

Farmors grynkorv. 

  • 4,5 kilo fläskfärs
  • 0,5 kilo nötfärs
  • 1 1/2 kg korngryn
  • Ca 1 liter vatten
  • Ca 1 dl salt
  • Ca 1 dl vitpeppar
  • 10 m svinfjälster

Blanda rejält och sedan är det bara att köra igång korvmaskinen. I det gamla receptet står det 10 meter fjälster men det brukar bli en del över. Det kanske har med hur mycket det är i påsarna. Dumt att chansa och kanske stå där med massa färs och ingen tarm att fylla. 

Vi fryser in korvarna direkt. När det vankas korvätarstund så är det bara att plocka fram en eller två korvar och slänga direkt i kastrullen. Koka ca 20 minuter. Efter en stunds kokande så stick några hål i skinnet. 

Jag älskar denna korv i tunna skivor på vörtbröd. En topping av senap eller rödbetssallad är pricken över i’et. 

Så plocka fram era gamla maskiner och sätt igång! Stånka korv är kul!

   
    
    
 

    Husmanskost. Nej tack!

    Snacket går. Det ska käkas lunch ute. Kollegorna diskuterar vilken av det lilla samhällets öppna ”syltor” som har den bästa maten. Under tiden som samtalet pågår ringer jag min sambo.

    -Älskling? Är det okej om jag käkar ute idag?

    Japp! Jag frågar min sambo!  Nu vet ni det! Vi har gemensam ekonomi och det är fanimej min skyldighet att meddela min hälft om icke planerade utgifter.

    Nåväl. I min familj ser vi till att ha med oss matlådor. Vi äter sällan ute. Därför är mitt intresse för det pågående samtalet kollegor emellan av största vikt. Min besvikelse växer. Samtalet mynnar ut i ett beslut som jag inte tänker vara delaktig i.

    Dom ska käka husmanskost!? Men va faan!

    Det käkar ju jag varje dag! Om jag nu ska slänga ut 65-85 kr på något att fylla kistan med så ska det fanimej inte vara kött, potatis och brun sås! Näpp!

    En pizza med marinerad fläskfilé, färska tomater och bearnaisesås. Gärna med ett ägg i mitten. Eller en flottig hamburgare med pommes. Kanske en halv special med lite västkustsallad på toppen.

    Lunchen avnjuts ensam i lunchrummet. Doften av flottig pizzakartong når mina sinnen. Faan va gott!

    Mina stackars kollegor äter husmanskost. Ja jag tycker lite synd om dom. Tänk att bli så lyckliga över vanlig husmanskost. Hehe. Det äter jag varje dag.

    IMG_20140322_115212