Pappa! Äntligen!

-Pappa…… Jag vill också tappa en tand.

Så sa min dotter till mig för flera månader sedan. Hennes jämnåriga klasskamrater sprang runt som tandlösa troll och blottade ofullständiga tandrader för varandra.

Lillsnigels mjölktänder hade dock inte börjat att surna. De satt där, fast rotade och visade inga som helst tecken på att lossna.
I den varma sensommaren såg vi att de nya tänderna var på väg. De hade fått nog och tryckte sig upp bakom de nedre framtänderna.
Tid till tandläkaren ordnades och två tänder rycktes ut. Äntligen kunde lillsnigel vara med i klubben!

Under ett par veckor har den ena framtanden fått kramp och börjat släppa sitt grepp.
Idag var det dags. Med fingrar och tunga har det vickats, dragits, bänts och tryckts framför spegeln. Inget resultat.

-Pappa! Du får göra det!

Med gapande mun och utspärrade ögon  satt tösen alldeles stilla. Jag sa att jag bara vill känna lite.
Mellan tummen och pekfingret fattade jag tag om den lilla ”pluggen”.
Utan att hon visste ordet av ryckte jag till.
Två ”snap” hördes, och kändes! En iskall, stel blick från lillsnigel trängde in i mina ögon. Jag ser att hennes ögon tårar sig. Hon börjar skratta. Jag börjar skratta!

Det är glädje blandat med chock. Tårarna fortsätter att rinna medans jag kramar om den lilla. Skrattet dör ut och vi tittar på varandra. Tårarna har slutat att rinna.

-Pappa……äntligen. Nu har jag tappat en tand på riktigt!

IMG_20151014_152155

Testa gränser på ett säkert sätt!

Under sommaren tillbringar lillsnigel varannan vecka hos sin mamma. Som många av er vet är den lilla tösen gymnastiskt lagd och älskar att hoppa studsmatta, hjula och klättra.
När hon ser en studsmatta så får hon något speciellt i blicken.
Kan väl jämföras med blicken som kvinnor får när Ullaredsskylten dyker upp bakom krönet. Eller blicken som män får när bilen skymtar på Ullareds parkeringsplats och det är dags att bege sig hemåt med tom plånbok och fullastad bil.

Ren och skär lycka.

Förr eller senare händer det ju något. Och igår hände det. Lillsnigel gjorde en ”faceplant” i kanten på studsmattan och näsan fick sig en rejäl smäll. 
Det finns tyvärr inget nät runt mattan och jag tror att med ett nät så hade smällen lindrats något.

Idag är lilltösen ändå vid god vigör trots att det naturligtvis smärtar i ansiktet.

Jag längtar till Söndag då jag får hem trollet. Det väntar en vecka med en resa till Skara sommarland inbokad. Jag hoppas innerligt att inte smällen begränsar Lillsnigels nyfikenhet på att utforska sina gränser.

Ta det försiktigt med era barn. Låt de testa gränser på ett säkert sätt. Skaffa nät till era studsmattor om ni inte redan har det!

image

Evighetens ögonblick.

För en gångs skull hängde tonåringarna med till affären.
Det är väldigt ovanligt.
Kanske vill de själva plocka sitt godis. Det brukar ju inte bli rätt när deras far envisas med att lägga ner sina egna favoriter i påsarna. Inköpslistan är skriven och humöret är på topp.

Väl framme till den centralt belägna matbutiken drog den äldste iväg på jakt efter den perfekta godispåsen. Han var snabbt tillbaka med en dricka och en påse vingummin. Latmasken gjorde väl sig påmind och det var för jobbigt att plocka lösgodis.

Nu var det dottern som ville plocka en påse. Hon frågade snällt sin andra bror om han ville följa med. -Okej då svarar han.

Efter en stund så kommer han tillbaka. Utan sin syster.
-Vart är Liv?
-Ehh aah just det. Glömde henne!
-Faan!

Maria drar iväg som en jagad älg genom hyllor, pensionärer och kundvagnar.
Och där, med en påse fylld av favoritgodisar och med etiketten utskriven och påklistrad står hon.
Ensam, rädd och rödgråten.

Hon trodde att vi hade åkt utan henne.
Det var endast några få ögonblick men en evighet för ett barn.

image

Ordningen återställd. #blogg100

Nu är påsklovet på upphällningen. Endast några få timmar återstår innan vardagen knackar på och står i givakt till en, enligt prognosen, regnig och blåsig måndag.

Men jag är nöjd.

Mitt lilla troll har varit hos sin mamma hela lovet. Visst är det skönt att vara lite ”barnledig” men jag föredrar att ha barnen hemma.

Och nu sitter hon, nybadad och tvättad inför skoldagen i morgon med ”paddan” i knät.

Det är härligt när hon kan sköta netflix, YouTube och allt det där själv.

Grabbarna har bara varit borta över helgen. Lite svårare att bli av med dem. Hehe.

God kväll!

image
©Foto Fredrik Adetoft (Nexus 6)

Lillsnigel roar.

©Foto Fredrik Adetoft 2014
©Foto Fredrik Adetoft 2014

Dottern Liv äntrade idag isen i Arena Vänersborg för första gången. Debuten på ett par skridskor gick tydligen över förväntan. Jag minns inte min premiär men det gick med all säkerhet inte lika smärtfritt. Kanske mor eller far har en historia att förtälja?

Eftersom Livs första skridskoskär skedde under skoltid så missade jag detta. Jag får helt förlita mig på en sexårings ivriga berättelse.

Jo det hade gått bra. Väldigt bra tydligen. Det var bara lite smolk i bägaren. En liten petitess bara.

-Jo när jag släppte den där grejen som man håller i för att lära sig att åka, jag lärde mig väldigt fort faktiskt, då, då gick jag ner i split faktiskt. Fast jag kan inte gå ner i split. Bara lite!

Det är svårt att återge hennes entusiasm i ord. Hon sken som en sol när hon berättade. Jag och Maria skrattade med henne. Hon ler sitt underbara leende. Vilken tös jag har!

Nu står skridskor på önskelistan. Vi får se vad tomten kommer med!

Puss.