Hamburgare, det bästa som finns!

Jag är otroligt svag för hamburgare. Det har jag nog alltid varit. Det är enkelt, variationerna är oändliga och man behöver inte bli ruinerad om man gör skiten själv.

Det var länge sedan jag köpte färdiga burgare ur frysdisken. Eller nä!, faktiskt inte så länge sedan. Men då förstod jag varför jag inte hade gjort det på ett bra tag. Det är ju inte mat! Det droppar, fräser, brinner och är allmänt ofräscht.

Det är lika lätt att fixa till sina egna superburgare. Nötfärs, platta till, lite salt och peppar. Klart! Jag använder ingen krydda i färsen. Bara salta och peppra burgaren innan det är dags att slänga på dem på grillen.

IMG_0118

Som ni ser har jag en press. Inget nödvändigt men jag har en.

DSC_6266

Kamadon får jobba. Den är precis lika bra till snabba sessioner som den är till riktigt lång bbq typ pulled pork mm.

DSC_6269

Drygt 250g burgare, picklad rödlök, dubbla skivor cheddarost, tomat och egen dressing. Jag fuskade med köpebröd. Det tillhör inte vanligheten men det fick bli så den här gången.

Enkelt recept på dressing.

  • 1 dl majonnäs
  • 2 msk gulsenap
  • 1 tsk lökpulver
  • 1 tsk paprikapulver
  • 1 tsk vitlökspulver
  • 1,5 tsk vitvinsvinäger
  • 2 msk inlagd gurka

Blanda allt och in i kylen.

Nu blev jag hungrig och måste fixa något att äta!

 

Årets skinka!

Äntligen! Ett helt år har passerat revy sedan förra julskinkan grillades. Återigen stod två bastanta herrar i blåst och hagelstorm med varsin öl i de frusna nävarna på undertecknads baksida och grillade skinka. 

Det är något speciellt med att grilla skinkan ute i det fria. Jag intalar mig att den blir saftigare och får en mer ”levande” smak. Dels på grund av att den friska, fuktiga uteluften strömmar igenom grillen. Och naturligtvis sätter kolet/briketterna sin egna prägel på grisrumpan. 

Det var även dags att kamadon fick visa vad den gick för och den bjöd inte på några större överraskningar. Den håller temperaturen timme ut och timme in. Helt otroligt. Min kompis Niclas körde med ”snakemetoden” i sin Weber. Det är en fantastisk metod för längre sessioner. 

Jag väntade tills innertemperaturen låg på 72-73 grader. Lite fegt. Jag hade lätt kunnat ta av skinkan några grader innan och låta den vila i folie. 

Efter det att grillen är befriad från skinkan så öppnar jag spjällen för att höja temperaturen till 220 grader. Och varför det? Naturligtvis sker griljeringen ute i grillen också. 

Kamadon är redo! Det är dags att lägga i skinkan.
Niclas väntar på att ”ormen” ska ta sig.
Naturligtvis är det indirekt metod som gäller.

Tempen ligger på sina stadiga 150 grader.

  
Ormen är tänd.
  

Det finns inget dåligt väder, bara dålig utrustning.
Fem öl och ca sex timmar senare.
Färdig! Familjerna sitter redo med vört och senap vid köksbordet.

Resultatet blev med god marginal godkänt.
 
Så! Jag hoppas verkligen att ni testar detta nästa år. Här hemma har det blivit en tradition. Så fort jag kommer tillbaka till jobbet efter ledigheten ansöker jag om semester den 23 dec 2016. 

Mvh Ade!

Pizzabak. 

Vi har lite som tradition att göra egen pizza ibland. Gärna inbakad Calzone. Som en extra touch så händer det att vi gräddar den grillen. Idag var en sådan dag. Min kamadogrill har fört en ganska tillbakadragen tillvaro den senaste tiden. Vädret har ju inte varit på grillnördanas sida precis. Regn spelar ingen större roll men vinden ställer till det. 

Idag var vädret perfekt. Temperaturen låg runt noll och praktiskt taget vindstilla. Det fanns en hel del kol kvar och jag tände upp som vanligt. Nu vet jag inte om det berodde på kylan eller om kolet var lite surt men det gick trögt. Degen jäste klart och grillen pyrde bara. Inte ens med öppet lock och spjället på vid gavel hjälpte. Jag fick se mig själv besegrad. Familjen satt som utsvultna fågelungar runt bordet och dunkade besticken i bordet. Likt en slagen hjälte, släpade jag mig till ugnen och vred på. 

Den 23 December är det dags för den årliga skinkgrillningen. Då ska kamadon vara rengjord, fylld med torrt kol och få arbeta i många timmar!

Som avslutning på denna, den tredje advent gjorde Maria en saffranskladdkaka, serverad med lingongrädde. Fantastiskt är väl det ord som beskriver detta bäst.

Recept på saffranskladdkaka!