Behöver vi en landsbygd?

Debatten om hållbar miljö är ständigt aktuell. Den finns alltid på någon ledarsida eller i en insändare, signerad av någon arbetslös aktivist vars största CV-merit är cirkelledare på ABF.

Jag skulle vilja vända på den där hetsen och förföljelsen på stadsbor och annat civiliserat, köttätande folk.

Låt oss kriminalisera landsbygden. Lägg ner skiten. Tvångsförflytta alla motsträviga lantisar till storstaden. Ur ett miljöperspektiv måste detta vara den absolut bästa lösningen för att få en långsiktigt och hållbar miljö.

Det är jävligt långt till allt på landsbygden. Nedläggningshotade skolor, bristande sjukvård och mataffärer med hyllor, bestående av varor med kort datum. Containern utanför Lidl har bättre sortiment.
Det körs fruktansvärt många mil på ogästvänliga grusvägar som liknar en schweizerost. Ofta med stora, bränsleslukande 4×4-drivna bilar. Om dessa miljöbovar flyttade närmare civilisationen så kunde det satsas mer på kollektivtrafiken, skola, vård och omsorg.

”Winning”!

Att marker och gärden växer igen ser jag inte som något större problem. Det återgår ju bara till så som det än gång var, innan vi började bruka jorden. Någon bonde kunde väl få vara kvar för lite djurhållning. Vi måste ju ha kött till grillen!

Djurrelaterade trafikolyckor hade minskat radikalt. Snart finns det fler jägare än träd som tävlar med skogens naturliga predatorer om bytet. Det gör att dessa, skogens rättmätiga jägare söker sig närmare bebyggelse för att hitta mat. Med en naturligt levande landsbygd håller sig alla djur i skogen.

Jag ser väl inget positivt egentligen med landsbygden. Det kostar bara en jävligt massa pengar.

Tack för mig! Hej.

Kriminalisera landsbygden.
Kriminalisera landsbygden.

Lingonvecka med fel fokus.

Idag den 28 maj uppmärksammas menstruation med en alldeles egen dag. Kvinnor står i fokus och än en gång får vi män stå i skuggornas dal.

”Syftet med dagen är att bryta tystnaden kring mens och de utmaningar den ofta medför för flickor och kvinnor världen över.”

Japp. Citatet ovan beskriver meningen med denna dag. Och det är väl bra. Allt som gör det bättre för människor att leva i denna värld är positivt.

Men……

Det finns ju även män på denna jord. Män som har valt att leva med kvinnor. Dessa glöms bort i den allmänna debatten. Dessa hjältar som står med kepsen i näven och låter sig hunsas av hemska PMS-monster. Jag vet att det månatliga kriget är olika för olika män så jag kan bara tala för mig själv.

Under ca tre dagar i månaden utkämpar jag min strid. Med åren har min PMS-radar utvecklats till näst intill perfektion. Jag vet mycket väl när anfallet kommer. Men eftersom det är ett krig som ingen man kan vinna så kastar jag in handduken direkt och lägger mig platt. Jag utkämpar slaget som en riktig helylletoffla. För husfridens skull.

Det är fascinerande hur en så vänlig och älskvärd kvinna, som min sambo faktiskt är, kan förvandlas över en natt. Jag vill inte gå in på detaljer men säg så här: En stående tredagarsbokning på det lokala hotellet varje månad är något som borde vara subventionerat av staten.

När jag har ridit ut striden och sambon återgått från det som mest kan liknas vid en uppretad alligator till sitt normala jag drar jag en lättnadens suck. Phu! JAG LEVER!

MHMDay