När Jesus gick i kortbyxor.

I en svunnen tid, då tiden mest gick ut på att försöka slippa undan läxor, åka skateboard och ställa till ett helvete för sina syskon, så fanns det ändå stunder då familjen var samlad i någon sorts gemytlighet. På stenåldern kallade man det ”att samlas runt lägerelden”.
Tiden jag tänker på så samlades man kring grillen. Det var lite högtidligt och speciellt när grillen plockades fram, flintasteken och den färdiga potatissalladen bars ut på gården i området med hyresrätter. De som hade det bra ställt ägde en plåtgrill med skorsten. Vi andra fick nöja oss med en vanlig grill utan lock från OK.
Doften av tändvätska sitter fortfarande inristat i minnet. Det var tider det!
Jag hade inte ätit flinta stek på över 25 år tror jag, tills härom dagen. Maria jobbade och jag var tvungen att stå för maten. Grillat var nästan självklart men fantasin tröt. I affären föll min blick på just flintastek. Färdigmarinerad och redo att slänga på grillen. Perfekt! Mina köttfrossande söner kommer att skrika av glädje! Till denna stek blev det pommes och beasås.


Om jag nu ska vara riktigt ärlig så smakade det inte lika gott som jag mindes. Jag hade hellre fixat några kotletter, rubbade med min egen krydda och penslade med en härlig bbqsås. Men nu har jag testat och det kommer nog att dröja ytterligare 25 år innan en flintastek landar på min grill igen.
Grill on!