Blogg 100/4,5 och 6! Återhämtning. 

I ärlighetens namn har mitt liv de senaste dagarna varit upp som en sol och ner som en pannkaka. Det hela började i lördags med en herrmiddag som jag verkligen hade sett fram emot. Mycket riktigt blev det lika underbart som jag förväntat mig. Härliga kamrater, livemusik och dryck i överflöd. Det där med drycken har jag all anledning att återkomma till. 

  
När det finns en hel hög med musikaliskt begåvade gossar i församlingen, som också föredrar att spela riktig musik så är det lätt att dras med. 

Det spelades, dracks och det bjöds på mången skratt. Vilket gäng! Maten var ett kapitel för sig. Pulled Pork serverades i båtbröd och massor av tillbehör. Som tacos ungefär. Mycket gott. 

  
Söndag morgon. Vasaloppet. Det är också något som jag längtat efter. Det är tradition. Tyvärr så blev det tydligen lite för mycket av det goda kvällen innan så jag missade stora delen av elitens framfart i fädernas spår. 

Det var faktiskt länge sedan jag mådde så här dåligt. En bakfylla delux. Ni vet när kroppen vänder sig ut och in. En liten mun vatten rinner ner i strupen endast för att göra en U-sväng i magen och full gas upp till munhålan igen. Först vid 12-tiden var jag människa och kände att jag kunde börja äta lite. Suck. Jag ska aldrig dricka igen! (Till nästa gång)

  Vädret bjöd på ett riktigt bakslag. Lappmögel föll från en grå himmel. Visst blir det vackert ute men det skiter jag högaktningsfullt i när jag ligger i soffan, ihopkrupen i fosterställning och tycker synd om mig själv. 

Sambon Maria hade jobbhelg och framåt eftermiddagen när mina ben bar mig och jag var säker på att all berusning hade lämnat min kropp så vågade jag ta bilen och hämta min trolovade. 

   
 
Som avslutning på söndagen grillade jag några hamburgare. Rikligt med bearnaisesås för att återställa balansen i kroppen. 
Idag Måndag. Jag känner fortfarande av lördagen i kroppen. Fan. Åldern börjar ta ut sin rätt. Det är bara att inse fakta. Jag fick faktiskt mycket gjort på jobbet men det var en del som undrade vad jag hade gjort i helgen. Mitt zombieliknande tillstånd drog till sig uppmärksamhet. Den annars så pigga och glada Ade var som bortblåst. Eller bortsnöad. 

Det blir tidigt i säng. Det väntar utbildning i dagarna två med start i morgon. Arbetsmiljö. Mycket intressant. 

På återseende!

Blogg 100/2 Skrivkramp. 

Det var det här med skrivkramp. 

Fan.

Inte den minsta tillstymmelse till händelse som kan ge någon som helst inspiration infinner sig i mitt, som det verkar, tradiga liv.

Jag är lycklig som aldrig förr. Jobb, kärlek, barn, jag har allt av det bästa. Inget fattas mig. 

Skrivkramp. 

Denna jävla skrivkramp!

  

Blogg 100/1

Återigen ger jag mig på utmaningen att skriva hundra blogginlägg på lika många dagar. Jag har varit med två gånger förut men aldrig lyckats hela vägen.

Jag är inne i en period där jag vill så mycket med mitt skrivande men det har låst sig rejält. Med denna utmaning hoppas jag att skrivkrampen ska släppa.

Jag vill tacka Fredrik Wass för inbjudan till årets Blogg 100. Jag känner mig mer motiverad än förr men vet också att det är en rejäl utmaning jag står inför.

Ett lite tamt första inlägg men jag lovar, det kommer mer. I vanlig stil kommer jag att blanda familjeliv med humor och grill.

Ni är varmt välkomna!

 

"Borta bra men hemma bäst"

Då var ordningen återställd. Äntligen!
Fixade in Ubuntu på min MacBook Pro. Man saknar inte kon förrän båset är tomt!

Jag kom aldrig riktigt överens med OS X. Kanske gav jag det aldrig riktigt den chans det förtjänade.
Men efter över ett år med Mac och med tanke på hur mycket jag gillar att sitta med datorn så är det skrämmande långa perioder denna fina pjäs har fått ligga orörd inne på kontoret. Lite som en taskig kompis.
Nu har den fått ett nytt liv med Ubuntu och hela skärmen ler åt mig!

I morgon är det en ny dag med nya möjligheter.

#adesworld   #ubuntu   #macbook   #blogg100  

Post imported by Google+Blog for WordPress.

Vad hände där? #blogg100

Så här i vårbrukets bråda dagar brukar E45 genom Dalsland vara igenkorkad av vissa fordon. Av dessa fordon, med diverse apparater hängandes både fram och bak, som bäst lämpar sig för att framföras på ytan som sträcker sig mil efter mil bredvid den nämnda asfalterade vägen tränger sig, bildar kilometerlånga köer och som tävlar i nonchalans såg jag inte röken av idag på min hemresa. En mycket gemytlig färd genom det öppna landskapet.

Nåväl!

Väl hemma och kramad av dottern kände jag ett sug efter kaffe. Det är inte så ofta det händer. Jag är ingen kaffekonsument som våran affär tjänar storkovan på och kaffet på jobbet lämnar en hel del kvar att önska.
Men jag är barnsligt förtjust i den fina Tassimo-maskinen vi fick donerat av ett par kära vänner.

Tanken var nu att att plantera akterkastellet i soffan, sippa på en god kopp med kaffe och läsa lite av vad mina bloggfränder har hittat på idag.

Det fanns ingen tid att förlora så jag skred till verket. Såg snabbt att kaffemaskinens vattenbehållare behövde påfyllning.
Med trötta, torra händer greppar jag om behållaren. Och vad händer?! Jo den glider ur mitt grepp! Faan!! Rätt ner i golvet!! Jag ser hur den spricker, vatten sipprar, taklampan speglar sig i plastflisor och jag……….suck.

Nu sitter jag här. Med ett glas Oboy. Bedrövad och undrar vad fan som hände.

©Foto Fredrik Adetoft (Nexus6)
©Foto Fredrik Adetoft (Nexus6)