Spännande runt hörnet.

Det är riktigt kul att utforska sin hembygd. Som den vetgiriga historienörd jag är så vill jag naturligtvis veta vad det är för ställe jag bor på. Vad finns det för historia? Gamla hus, ruiner och andra avtryck från en svunnen tid. Ofta så finns det mycket mer än man tror.

Min gode vän Internet är en fantastisk källa till kunskap. Där finns massor att läsa om platser, händelser och människor som tillsammans har skapat historien om just ditt kvarter. Att kunna berätta en historia när man passerar en ruin eller dylikt värderas ofta högt av de som lyssnar. Speciellt barnen. Det är spännande och kanske mer påtagligt eftersom man faktiskt står mitt upp i det. Det går att ”ta” på historien.

Jag finner ofta berättelser om olika resmål tämligen ointressanta om de inte har något av historiskt värde. Jag är själv ingen vagabond och känner inget som helst sug efter att ge mig ut i den stora vida världen. Kanske är det just därför som mitt intresse för reseskildringar i nutid är så kylskåpssvalt.

Jag tänker fortsätta med mina små eskapader. Detta går utmärkt ihop med mitt intresse för fotografering. Inget väcker fantasin som när man blickar ut över Vassbotten som en gång var en livfull hamn med hundratals skepp och båtar som trängdes i väntan på att få lossas eller lastas. Detta var för ca 400 år sedan. Brätte hette då staden som var föregångare till dagens Vänersborg.

IMG_2862

Dubbelmoralen vinner över folkhälsan. 

Jag ska ärligt säga att min kunskap i detta ämne är lika stort som mina talanger inom fordonsmekanik. Alltså obefintliga. Men man kan ha en åsikt och vara ödmjuk inför de som vet bättre. Kommentera gärna!

Staten har monopol på spritmarknaden. De bestämmer när, var och hur vi ska handla alkohol för hemmabruk. Men det är fritt fram för den som har fyllt 20 att inom statens bestämda ramar köpa alkohol. En av staten myndigförklarad yngling får alltså inte köpa en flaska vin till söndagsmiddagen men densamme får rösta i riksdagsvalet. Detsamma gäller tobak fast med den skillnaden att åldersgränsen är satt till 18 år. 

Tobak säljs ju överallt. Mataffärer, bensinstationer och kiosker. Även apotek säljer produkter med det beroendeframkallande ämnet nikotin. Dock med ett annat syfte. 

Cigaretter och snus är numera märkta med både bilder och varningstext om hur farliga dessa inbringare av skatt är för folkhälsan. 


Jag tog mig en liten titt i mitt barskåp. Eller ja, det är synd att kalla hyllan i skåpet med den tomma whiskyflaska från min 40-årsdag och min tre år gamla punsch för barskåp men ändå. På dessa två flaskor fanns ingen varningstext. Varför?

Efter lite googling så är ju faktiskt alkohol en större fara för folkhälsan än vad tobak är. Vore det då inte på sin plats att varna lite för det, i statens ägo, berusningsmedel som i störst utsträckning splittrar familjer, ökar risken för våld i hemmet och trasar sönder människor sakta men säkert. 

Men statens intäkter är kanske viktigare än folkhälsan?

Söndagsreflektioner.

Det är söndag och jag sitter med en kopp kapselkaffe och läser morgonnyheterna. Det händer så mycket konstigt i vår värld. Inte minst inom våra egna landsgränser. Ogenomtänkta lagar och direktiv stiftas. Nyhetsrapporteringen väljer allt som oftast ett fokus som borde ifrågasättas mer från allmänheten.

Är vi svenskar så styrda av överheten att vi likt hunsade kreatur nöjer oss med den lott vi är tilldelade och sväljer varje osannolik förklaring som ges av styret och media?

Det måste väl ändå finnas gränser för idiotin.

Vi kan börja med förbudet att fotografera/filma med drönare.

Här ett citat från Aftonbladet:

Knäckfrågan var om drönaren är en ”övervakningskamera” och om den skulle anses vara ”uppsatt” eller inte.

Domstolen slog fast att det är en övervakningskamera och att den skulle anses vara uppsatt i lagens mening. Därmed krävs tillstånd enligt kameraövervakningslagen och då måste fotograferingens syfte vara att ”förhindra, utreda eller avslöja brott samt att förebygga olyckor”. Det nämns inget undantag för journalistisk verksamhet.

I praktiken innebär domen att kommersiell och journalistisk användning av drönare totalförbjuds med omedelbar verkan.

Tänk att det sitter folk och resonerar om detta. Allt det positiva med en drönare är det väldigt tyst om. Vad gör den för skada? 

Samtidigt rapporterar media om dessa hoverboards som är totalt livsfarliga för den oinvigde. Det bryts lårben, skallskador och inte minst eldsvådor. Det enda politikerna kommer fram till är att det behövs lampa och ringklocka! HAHAHA! Wuut?

Ja jösses.

Det rapporteras om en stackars varg som rivit två får i Halland. Händelsen beskrivs som om den var väldigt dramatisk eftersom vargen stannade och fäste sin mördande blick på den skitnödige rapportören. I själva verket var det tydligen inte farligt allt. Vargen kollade lite nyfiket och traskade sedan vidare mot nya mål och äventyr.

Älgjakten är i gång. Kanske inte med samma intensitet som de första veckorna men det kommer lite rapporter från skogarna. Björnattacker, vådaskott och döda hundar.

När det gäller björnattacker så skrivs det inte så mycket. På sin höjd en halvsida med en nöjd jägare med vapnet i hand, hukandes bredvid bytet som hen har fällt i nödvärn. Likaså är det med älgolyckor. Det är så vanligt att vi inte reagerar när barn blir föräldralösa på grund av viltolyckor i trafiken.

När det kommer till incidenter med varg inblandat, då blir det annat ljud i skällan!

Hela mittuppslag med bilder på blodiga, halvätna hundar. Förbannade och ledsna hussar och mattar som säger att det måste få ett slut. Vargen måste bort! Radiodebatter med upprörda ägare av tamboskap som är rädda för att vargen ska ta deras djur. Sist men inte minst så har vi de som tror så hårt på boken om Rödluvan & Vargen att de verkligen hatar vargen. Som vanligt fattar stadsborna ingenting!

Tänk om någon med lite stake och utan egenintresse i maktposition kunde säga till hur saker verkligen ligger till?

Tar du med en hund i skogen och släpper den lös så finns risken att du får lämna tassemarkerna med ett tomt koppel och du får ställa ut matskålarna i garaget när du kommer hem. Det är samma risk som att ställa sin bil olåst mitt på torget i valfri stad. Risken är att du får åka kollektivt ett tag eller i bästa fall lyssna på radio via hörlurar.

Jag är för en reglering av det vilda i skogen. Det måste vara en balans. Frågan är vad man ska lägga i vågskålarna. Som det är nu så konkurrerar både jägare och varg om älgen. Det är nog grunden för det varghat som är så speciellt för just Sverige.

Om nu staten kan göra en hel arbetskår arbetslösa (användare av drönare) så förstår jag inte varför det sak vara så svårt att reglera jakten. Minska på antalet jägare, öka upp antalet varg så blir alla lyckliga. OH! jag höll på att glömma! Lämna hunden hemma.

De styrande lokalpolitikerna är väl själva jägare och vill inget hellre än att hänga upp en vargtrofé i gillestugan. Därav avsaknaden av beslut till vargens fördel.

Jag är dock lite kluven. Om vi utrotar vargen, kommer vi att sakna den? Ni som svarar ”Ja” på den frågan, saknar ni dinosaurierna?

Med vänlig hälsning, Ade

img_2390

En högre tanke. 

Känslan när allting faller på plats. När medvetandet når ytterligare en nivå är rätt häftigt. Att på något sätt få förståelse och acceptans för andras tankar, idéer och uttryck. 

Vi har alla fördomar. Vissa har fler än andra. Det kan röra sig om vilket bilmärke som är det rätta, grannens snoriga tölp till son och att elgrill är helt värdelöst.

Att slå hål på dessa fördomar är faktiskt väldigt enkelt. Öppna era sinnen. Var medveten. Om din medmänniska tycker en sak så stanna upp och lyssna. Såga inte av dennes argument vid fotknölarna och jämna inte densammes åsikter med marken. 

Vad är det som säger att just dina åsikter är de rätta? Du har naturligtvis rätt att vädra din åsikt, men luktar den skit och får andra att må dåligt så håll inne med den. Alternativt så släpper du ut den i din ensamhet där enbart du själv får lida för dina egna tillkortakommanden. 

Tur i oturen.

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så besannades min kärlek till det smått fantastiska operativsystemet Ubuntu i helgen när det åter igen drev min Macbook Pro. Förhållandet blev dock kortvarigt. Minneskortläsaren ville inte hoppa igång. Faan!. Med min ringa kompetens som hackare så är det ett väldigt stort problem. Att plugga in kameran med sladd fungerar ju men det är inte rätt. 


Återigen snurrar OS X i burken. Innan kommentarerna börjar vill jag säga att systemet är uppdaterat till det senaste. Bilden är lite missvisande. 

Maria blir smått galen haha! Allt fungerar men jag trivs inte i detta ekosystem. Jaja……

Nu när jag ändå sitter här och försöker återhämta mig från förkylningen så har jag faktiskt gjort nytta. Alla mina foton som jag har haft utspridda på olika hårddiskar, i molnet mm är nu sorterade och på en och samma plats. Det finns även tre oberoende backuper på allt. Grymt! 
Så nu känner jag att det drar lite i fototarmen igen. Intresset har legat lite i träda. Orsaken till det förstår jag nu. Jag har inte haft ordning på mina foton. De hamnar i någon mapp som jag inte hittar. Nu när allt är i sin ordning så väcks intresset igen.

Det blir en fortsatt lugn dag. jag kommer nog redigera lite bilder, dricka te med honung och kurera mig.
Med vänlig hälsning, Ade.