2001 Berntsson rycker in. 

Jag har ofta fått höra berättelser av min far från hans tid i det militära. Familjen reste land och rike runt för att hälsa på gamla befälskompisar. Från Piteå i norr till Karlskrona i söder. Historien om hur hans militära bana började som pubertal 16-åring har jag säkert hört tusen gånger. Huruvida denna berättelse om en bråkstake från Kortedala, vars mor lämnade över ansvaret för gossens uppfostran till försvarsmakten, är sann eller inte ska jag låta vara osagt. Det gick ju iallafall bra för honom. 

Jag själv har också gjort militärtjänst. Jag hade gått ut gymnasiet och jobbade på för fullt. Att jag skulle rycka in var för mig självklart. Jag ville ha gjort det så fort som möjligt. När de flesta av mina kompisar sökte tjänster i närheten av Göteborg så sökte jag så långt bort som möjligt. Det skyndade på min tid för inryckning. Största fördelen med att göra värnplikten så långt hemifrån var att få flyga Hercules från Luleå hem varje helg. Det tog ca 3 timmar plus minus 30 minuter beroende på hur mycket det blåste. Det var ungefär lika lång tid mina kamrater, som inte riktigt hade klippt navelsträngen än, tillbringade på bussen mellan Halmstad och Göteborg. 


Nu har min yngsta son påbörjat samma resa. Inte för att han är bråkig. Inte heller för att han har åldern inne för att göra ”riktig” militärtjänst. Nej, han ska på rookieweekend. Av egen fri vilja. Naturligtvis uppmuntrar jag detta. Det är bra att han som 15-åring vill testa sina gränser och uppleva att någon annan med mer auktoritet än sin far talar om vad han ska göra. 


Om Alfred tycker detta är hans ”grej” återstår att se. Jag stöttar honom i hans beslut och kanske ser vi en blivande officer. 

Oj! Nu blåste det visst för tapto här. ”Ruska lång” och ”ruska kort” ligger klara och det är dags att gå till nattvila. 

Mv Ade. 

Skolstart. 

Den numera Frändeforsbon Liv (aka min dotter) börjar i andra klass nästa vecka. Inför skolstarten införskaffades idag nya gympakläder. 

Det hela gick väldigt smidigt. Nästan för smidigt. Som de flesta vet är det inte alltid problemfritt att besöka köpcentrum tillsammans med det kvinnliga könet. 

Liv har tränats upp av Maria. Blicken scannar av hyllor och ställ.

Skor av typen ”snabba skor” inhandlades först. Vi var inte ensamma i butiken. Det var uppenbart att fler föräldrar just upptäckt att deras avkommor har växt ur förra läsårets kläder och skor. 

Full mundering. Nu kan tösen möta höstens prövningar i gymnastiksalen.

Jag vill även passa på att tacka för alla gillamarkeringar ni ger mig här på bloggen. Det är verkligen superkul! Just idag passerade jag 200! Stort! 


Nu är det snart middag och slutet på den här helgen. Även OS är slut. Liv ska hem till sin mor. Den nyblivna körkortsinnehavare har erbjudit sig att köra. Låt gå. Övning ger färdighet. 

Mvh Ade

Spindlar. 

Som vanligt är jag uppe först i ottan. Kaffe, ett par mackor och plöja igenom mina olika flöden på mobilen. 

Jag vet att snart kommer lillsnigel smygandes med sitt gossedjur. Hon vill kolla Netflix. 

Mycket riktigt. 

Nu har vi brett ut oss i soffan. Samtalar om spindlar. Vi har hittat några rejäla exemplar och jag berättar att det är bättre att se dem för då vet du vart de är. Värre är om du inte ser dem. Då kan de dyka upp när du minst anar det. Hon ryser och drar upp filten mot hakan. Vi ler. 

Grattis grabben!

Idag gasade min äldsta son ytterligare en bit in i vuxenvärlden. Ännu ett delmål att bocka av i listan över punkter av saker som händer i livet och som ska göras innan navelsträngen kan klippas för gott. 

  • Börja första klass. ✔️
  • Fylla tonåring. ✔️
  • Fylla moppe. ✔️
  • Börja gymnasiet. ✔️
  • Fylla 18. ✔️
  • Skaffa körkort. ✔️
  • Gå och rösta. 
  • Fylla 20. 
  • Flytta hemifrån. 

Ordningen för de olika stegen är inte huggen i sten. Man kan alltså t.ex flytta hemifrån innan man fyller 20 och så vidare. 

Idag fixade alltså min lilla gosse den efterlängtade ”flänglappen”. Mina tankar var med honom tills jobbet tog överhanden men blev snart påmind av en kollega. -Skulle inte din grabb köra upp nu? -Jo visst fan!

Jag vankade av och an med telefonen i handen. Han hade lovat att ringa så fort han var klar. När skärmen äntligen tändes och telefonen spelade ”Sweet child O’mine” med Guns N’ Roses (min ringsignal) vågade jag knappt svara. 

Det var en lycklig gosse som förtäljde att han minsann hade körkort. Stort. Det är riktigt stort! Jag skrek av lycka. Underbart!

Grattis än en gång Oskar. Och ja, du får låna bilen i morgon.  

Höstterminen har börjat. 

Då var första veckan efter semestern till ända. Rivstart på jobbet med utmanande snickeri. Känns riktigt bra. 


Firade äldsta sonens framgång med körkortet på Burger King i hans frånvaro. Teoriprov avklarat. 


Under samma restaurangbesök upplevdes ett blöjbyte. Bebis brottades ner på rygg mitt bland gäster och stjärten vädrades bland Woppers, pommes och dippsås. Det finns skötrum. 


Maria släpade ut mig på en 10 km lång promenad. Jag ville inte. Det är ju för fan OS! Men jag vågade inget annat när hon spände blicken i mig. Det krävs inga hot när hon sätter den sidan till. Jag gick med stavar och glassen satt väldigt bra efteråt. 


Mvh Ade.