Dubbelmoralen vinner över folkhälsan. 

Jag ska ärligt säga att min kunskap i detta ämne är lika stort som mina talanger inom fordonsmekanik. Alltså obefintliga. Men man kan ha en åsikt och vara ödmjuk inför de som vet bättre. Kommentera gärna!

Staten har monopol på spritmarknaden. De bestämmer när, var och hur vi ska handla alkohol för hemmabruk. Men det är fritt fram för den som har fyllt 20 att inom statens bestämda ramar köpa alkohol. En av staten myndigförklarad yngling får alltså inte köpa en flaska vin till söndagsmiddagen men densamme får rösta i riksdagsvalet. Detsamma gäller tobak fast med den skillnaden att åldersgränsen är satt till 18 år. 

Tobak säljs ju överallt. Mataffärer, bensinstationer och kiosker. Även apotek säljer produkter med det beroendeframkallande ämnet nikotin. Dock med ett annat syfte. 

Cigaretter och snus är numera märkta med både bilder och varningstext om hur farliga dessa inbringare av skatt är för folkhälsan. 


Jag tog mig en liten titt i mitt barskåp. Eller ja, det är synd att kalla hyllan i skåpet med den tomma whiskyflaska från min 40-årsdag och min tre år gamla punsch för barskåp men ändå. På dessa två flaskor fanns ingen varningstext. Varför?

Efter lite googling så är ju faktiskt alkohol en större fara för folkhälsan än vad tobak är. Vore det då inte på sin plats att varna lite för det, i statens ägo, berusningsmedel som i störst utsträckning splittrar familjer, ökar risken för våld i hemmet och trasar sönder människor sakta men säkert. 

Men statens intäkter är kanske viktigare än folkhälsan?

Söndagsreflektioner.

Det är söndag och jag sitter med en kopp kapselkaffe och läser morgonnyheterna. Det händer så mycket konstigt i vår värld. Inte minst inom våra egna landsgränser. Ogenomtänkta lagar och direktiv stiftas. Nyhetsrapporteringen väljer allt som oftast ett fokus som borde ifrågasättas mer från allmänheten.

Är vi svenskar så styrda av överheten att vi likt hunsade kreatur nöjer oss med den lott vi är tilldelade och sväljer varje osannolik förklaring som ges av styret och media?

Det måste väl ändå finnas gränser för idiotin.

Vi kan börja med förbudet att fotografera/filma med drönare.

Här ett citat från Aftonbladet:

Knäckfrågan var om drönaren är en ”övervakningskamera” och om den skulle anses vara ”uppsatt” eller inte.

Domstolen slog fast att det är en övervakningskamera och att den skulle anses vara uppsatt i lagens mening. Därmed krävs tillstånd enligt kameraövervakningslagen och då måste fotograferingens syfte vara att ”förhindra, utreda eller avslöja brott samt att förebygga olyckor”. Det nämns inget undantag för journalistisk verksamhet.

I praktiken innebär domen att kommersiell och journalistisk användning av drönare totalförbjuds med omedelbar verkan.

Tänk att det sitter folk och resonerar om detta. Allt det positiva med en drönare är det väldigt tyst om. Vad gör den för skada? 

Samtidigt rapporterar media om dessa hoverboards som är totalt livsfarliga för den oinvigde. Det bryts lårben, skallskador och inte minst eldsvådor. Det enda politikerna kommer fram till är att det behövs lampa och ringklocka! HAHAHA! Wuut?

Ja jösses.

Det rapporteras om en stackars varg som rivit två får i Halland. Händelsen beskrivs som om den var väldigt dramatisk eftersom vargen stannade och fäste sin mördande blick på den skitnödige rapportören. I själva verket var det tydligen inte farligt allt. Vargen kollade lite nyfiket och traskade sedan vidare mot nya mål och äventyr.

Älgjakten är i gång. Kanske inte med samma intensitet som de första veckorna men det kommer lite rapporter från skogarna. Björnattacker, vådaskott och döda hundar.

När det gäller björnattacker så skrivs det inte så mycket. På sin höjd en halvsida med en nöjd jägare med vapnet i hand, hukandes bredvid bytet som hen har fällt i nödvärn. Likaså är det med älgolyckor. Det är så vanligt att vi inte reagerar när barn blir föräldralösa på grund av viltolyckor i trafiken.

När det kommer till incidenter med varg inblandat, då blir det annat ljud i skällan!

Hela mittuppslag med bilder på blodiga, halvätna hundar. Förbannade och ledsna hussar och mattar som säger att det måste få ett slut. Vargen måste bort! Radiodebatter med upprörda ägare av tamboskap som är rädda för att vargen ska ta deras djur. Sist men inte minst så har vi de som tror så hårt på boken om Rödluvan & Vargen att de verkligen hatar vargen. Som vanligt fattar stadsborna ingenting!

Tänk om någon med lite stake och utan egenintresse i maktposition kunde säga till hur saker verkligen ligger till?

Tar du med en hund i skogen och släpper den lös så finns risken att du får lämna tassemarkerna med ett tomt koppel och du får ställa ut matskålarna i garaget när du kommer hem. Det är samma risk som att ställa sin bil olåst mitt på torget i valfri stad. Risken är att du får åka kollektivt ett tag eller i bästa fall lyssna på radio via hörlurar.

Jag är för en reglering av det vilda i skogen. Det måste vara en balans. Frågan är vad man ska lägga i vågskålarna. Som det är nu så konkurrerar både jägare och varg om älgen. Det är nog grunden för det varghat som är så speciellt för just Sverige.

Om nu staten kan göra en hel arbetskår arbetslösa (användare av drönare) så förstår jag inte varför det sak vara så svårt att reglera jakten. Minska på antalet jägare, öka upp antalet varg så blir alla lyckliga. OH! jag höll på att glömma! Lämna hunden hemma.

De styrande lokalpolitikerna är väl själva jägare och vill inget hellre än att hänga upp en vargtrofé i gillestugan. Därav avsaknaden av beslut till vargens fördel.

Jag är dock lite kluven. Om vi utrotar vargen, kommer vi att sakna den? Ni som svarar ”Ja” på den frågan, saknar ni dinosaurierna?

Med vänlig hälsning, Ade

img_2390

Hellre hissa än dissa!


Nu närmar vi oss åter ett mästerskap i den omåttligt populära sporten Fotboll. Det skrivs spaltmeter om laget, spelare och allt runt omkring.

Även om jag är totalt ointresserad av denna så kallade folksport, så kan jag inte låta bli att förundras av hur den samlade presskåren gräver fram, vinklar och kastar skit på den svenska truppen. Finns det överhuvud taget något positivt med vårt landslag? En halvmånads schimpans kan ju räkna ut att all denna negativa publicetet påverkar spelarna. 

Det bästa vore väl att snacka upp grabbarna, lyfta dem och stärka självförtroendet innan mästerskapet och spara skitsnacket tills sista matchen är spelad. Eller vill journalisterna att det ska gå åt helvete?

Svenska folket önskar iallafall fotbollslandslaget all lycka och framgång i Frankrike! 

Mvh Ade

I vårsolens glans. 

Där står de. Chefens grillsamling. 

Bland uttjänta kättingar, skurbrädor och diverse skrot har de i snart ett år fört en tynande tillvaro i förrådet. En dammig slöja har lagt sig över dessa pjäser och det finns inte ett enda livstecken. 

Jag går förbi och sneglar på grillarna. Stannar upp tittar. Jag kunde ge mig fan på att Broil Kingen väste till. Ett litet pysande rop på hjälp.  

-Psssst…..Du grabben….hjälp oss…….pssss…

Det ligger en längtan i den lite unkna luften. En längtan att få komma ut och skina i vårsolens glans. En längtan att få fixa till de godaste hamburgarna till gubbarna på gjuteriet. Precis så som skedde i fjol. Den lunchrasten var episk!

I morgon bokar jag med chefen och fixar en riktig vårgrillning för mina kollegor. 

  

Livet börjar när ungarna lämnar boet!

Till skillnad från en stor del av mitt facebookflöde så längtar jag tills ungarna flyttar ut och börjar sina egna ansvarsfulla liv. Inte för att jag inte älskar dem, självklart har de den största platsen i mitt hjärta, alltid! Men just i den stunden då de knallar bort med den sista kartongen till en bättre begagnad bil med hyrsläp så är jag förbrukad. Som en toarulle. Mycket skit har passerat och nu när rullen är slut så börjar vi om. Fast denna gången utan ansvar. Jag kan styra mitt eget liv utan att ha mina barn i åtanke varje gång det ska beslutas om något. Jag slipper tjata om smutstvätt och tomma mjölkpaket i kylen. Jag slipper tänka på deras skolgång och oroa mig för deras betyg. Jag kan ta mig den där ölen med grannen utan att få ångest för att jag inte kan hämta på någon fest.

Detta kan i mångas öron låta egoistiskt men icke! Jag blev pappa för första gången för snart 18 år sedan. Under denna tiden har två ”kottar” tillkommit. Denna tiden har uteslutande handlat om just dessa tre. Varje jävla dag i snart 18 år! Varje tanke, varje beslut har på något sätt haft med mina barn att göra. Är det egoistiskt?

Så vad gör man när de äntligen skaffar sig egna liv och bara drar? Jag tror inte att de vill ha med mig på deras resa. De kanske kommer och käkar, lånar pengar och kanske en påse med smutstvätt i början. Men det ebbar ut. Jag som förälder är förbrukad helt enkelt.

Det är då mitt liv börjar! Utan ansvar för någon annan. Bara mig själv och min sambo. Fan vad vi ska leva!

PS. Om ni, Oskar, Alfred och Liv läser detta så ska ni veta att jag älskar er. Men ni får gärna flytta när ni känner er redo. Ni får bo här och jag tar ansvar för er tills det är dags.//Pappa

DSC_5311