Låna och lev, eller spara och dö?

Varför är det så viktigt för vissa att husvagnen är kontant betald?

Om 11 år så är min nya vagn också betald. Visserligen inte kontant men jag har slitit och släpat för pengarna lika hårt som den som sparat.

Jag har inte haft möjlighet att spara tusentals kronor varje månad för att kunna köpa den vagnen vi ville ha innan barnen var födda. Det är först nu som ekonomin har stabiliserats och möjligheten finns.

Något sent med tanke på att endast två barn bor kvar hemma och en av dem är 17 och måttligt intresserad av att följa med. Men dottern på nio är överförtjust! Hon har en väska packad “stand by” i fall att. Det är så verkligheten ser ut iallafall.

Om jag skulle börja spara pengar till husvagn i detta nu, när den gröna kvisten växer sig allt starkare, så hade ju även min dotter flytt fältet när tiden var inne för att hämta vagnen. Jag hade närmat mig 60 och husbil kanske hade varit ett bättre alternativ. Men då hade jag nog fått spara ett årtionde till och endast mina barnbarn hade fått nytta av pengarna.

Att köpa ny vagn skänker även tillfredsställelse då vetskapen om att då den lämnar min ägo, begagnad, kommer att göra en sparsam familj med kontanta medel lycklig.

Mvh Ade.

IMG_0116

På kurs med Kent.

Klockan närmar sig fyra. Deltagarna på den fackliga introduktionskursen börjar skruva på sig. De har suttit i skolbänken hela dagen och blivit brutalt korvstoppade med lagar, avtal och allt annat som hör den fackliga rörelsen till. Det rasslar från bilnycklar. En och annan gäspar. Ovana som de är att sitta still under en hel dag.

-Är det någon som har några frågor?

Kursledaren blickar ut över församlingen. Han söker av deltagarna med en snabb blick under tiden som skärmen fälls ner på laptopen. Där har vi en till som längtar hem.

Det är då, vi kan kalla honom för Kent, tar till orda. Kent har inte gett ifrån sig ett enda ord under hela dagen. Han har instinktivt valt ett liv i ensamhet under hela kursdagen.

Men nu, när alla i sinnet sitter i sina bilar eller kommunala fortskaffningsmedel på väg hem till familjen, väljer Kent att öppna matintaget.

Kursledaren stannar i sin rörelse. Locket på den slitna datorn är bara halvt nedfällt. Med en trött blick tittar han på den, av ett A4-ark, vikta namnskylten som ligger på tvären framför mannen som just räcker upp handen och samtidigt harklar sig.

Allt avstannar. Det blir knäpptyst i salen. Den satans flugan som irriterat flertalet av deltagarna under hela dagen hörs nu ljudligt när den enträget försöker leka Houdini och ta sig igenom treglaskassetten i fönstret längst ner i rummet.

Kent har frågor om pensionen. Många frågor.

Varför frågade inte Kent om detta under den lilla sammanfattningen som kursledaren presenterade om just pensioner för ett par timmar sedan? VARFÖR?!

Tysta suckar löper igenom deltagarna. Vissa sträcker på sig demonstrativt. Kent maler på.

Han känner inte av rummet.

Till slut hänvisar kursledaren Kent till internet eller så kan han ringa in till experterna på avdelningen.

Äntligen hörs stolsskrap i den välbonade linoleummattan från tidigt 80-tal och dagen är slut.

Det finns alltid någon som ska hålla kvar alla med oväsentliga frågor i sista stund. Alltid.

Mvh Ade.

Intresseklubben antecknar. 

En efterlängtad andra tur med vagnen resulterade i att hela familjen slöt upp till något som jag gärna ser mer av i framtiden. Mina två stora pojkar kom på besök. Oskar med flickvän och Alfred köpte med sig lite kött och vi körde en liten grillfest. Sex personer fick lätt plats runt bordet. 

När församlingen väl var samlad och maten började tryta tänkte jag presentera vagnens olika faciliteter. Med stolthet i rösten tog jag till orda. Jag visade ugnen, spisen och förklarade vattensystemet. 

Efter att ha krökt rygg och visat pannans avtappningsventil reser jag mig upp och söker ögonkontakt med skaran som jag förväntar mig sitta storögda, med gapande munnar och intresserade blickar. 

Faan. Oskar stjäl showen. Gardinen är på allas läppar. 
Jag tackar för visat intresse och går ut för att tömma latrinen. 
Mvh Ade.