Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

På bio med minimänniskor. 

Att gå på bio blir inte alltid som man har tänkt sig. Speciellt inte med barn.

Att vara förälder kan ibland pröva tålamodets gränser till det yttersta. Vissa aktiviteter kräver en stålsättning av hela min person för att inte explodera och gå upp i atomer. 

Att gå på knattebio är en sådan sak. Visst, jag kan se och förstå småfolkets glädje över att ha fått den prassligaste påsen, fylld med karameller med ännu prassligare omslagspapper. 

Att som jag, i detta fallet, få en liten sockerstinn minimänniska bredvid mig under premiären av den senaste filmen av Smurfarna är inte optimalt. Killen med alldeles för stor godispåse har uppenbarligen problem med att få sina små turtelsdojjor att hänga rakt ner under den tiden som filmen pågår. 

Det går ca 20 minuter in i filmen när hans, på filmen, koncentrerade mor får hyscha sin son. Som en nyss agnad mask på en metkrok vrider han sin taniga kropp. Ena stunden kör han ett baskaggesolo med dubbelpedaler på sätet framför för att i nästa ögonblick lägga upp en skiten jympadojja i mitt knä. Han pratar hela tiden. Med godiset, med sin mamma och som jag uppfattade det, luften. Samtalen handlade mest om vilka karameller som skulle få följa med hem och hur mycket dricka han skulle spara för att inte bli allt för kissnödig. 

Jag hade lätt kunnat söva killen med en välriktad armbåge och förvånat vända bort blicken men jag är ju inte sådan som person. Jag blir irriterad men det går rätt fort över. Ett bloggämne är ju fött. 

Kanske borde barnfilmer delas upp i fyra eller kanske fem delar. Det blir lite som en miniserie, anpassat för kidsens otåliga läggning. Barn i den åldern kan omöjligt sitta still i över en timma. Om filmen ska visas i akter med lekpaus eller med en veckas mellanrum vet jag inte. Kanske kan någon räkna på det? Det borde även stå en vakt som ser till att alla minigrisar plockar upp sin skit innan de får lämna lokalen. Jag vet att det finns vuxna som beter grisigt i biosalongen men det måste väl vara bättre att försöka rädda nyblivna människor än att försöka omvända de förlorade, vuxna själarna. 

På det hela så hade jag och min familj en trevlig upplevelse. Mitt snacks var slut innan filmen började. Det kanske var tur. En liten turtlesdojja hade med all säkerhet sparkat ut baconsvålar ner till tredje raden. 
Mvh Ade. 

Rastlöshet som tär.

Var i den digital världen ska jag slå ner mina tekniska bopålar?

img_1748

Hej och välkomna till Ades program för tekniskt rastlösa själar. Det är en oändlig följetong där det inte finns någon vinnare. Det finns ingen mall. Ingen lösning. Endast en röst i hjärnan som viskar ”Är du nöjd med ditt digitala ekosystem? Va….Det finns ju andra grejer som du kan testa……kom igen nu….ska du inte prova något nytt?……”

Det finns helt enkelt för mycket att välja på för en sådan som mig. En kille på 43 höstar och född med två stora händer. Ghaa! Jag blir galen! Ibland önskar jag att jag inte hade detta intresse. Tänk att bara sitta vid en windowsmaskin och inte veta om världen utanför. Det hade sparat otroligt mycket tid för mig. Tänk om jag inte var den sociala nörd jag är. Tänk om jag inte hade det behov av att skriva av mig ibland.

Jag har fortfarande inte hittat min plats i den digitala världen. I vilket digitala land ska jag bosätta mig? Windows? Linux? Apple?

Det enda botemedlet för att komma till rätta med detta är nog att gå på en linje, radera allt annat och stanna där tills jag har bott in mig ordentligt. Lite Nordkorea-style.

Men då har vi åter det där problemet med var jag ska slå ner mina bopålar……..

Ghaa!

Mvh Ade

 

Spännande runt hörnet.

Det är riktigt kul att utforska sin hembygd. Som den vetgiriga historienörd jag är så vill jag naturligtvis veta vad det är för ställe jag bor på. Vad finns det för historia? Gamla hus, ruiner och andra avtryck från en svunnen tid. Ofta så finns det mycket mer än man tror.

Min gode vän Internet är en fantastisk källa till kunskap. Där finns massor att läsa om platser, händelser och människor som tillsammans har skapat historien om just ditt kvarter. Att kunna berätta en historia när man passerar en ruin eller dylikt värderas ofta högt av de som lyssnar. Speciellt barnen. Det är spännande och kanske mer påtagligt eftersom man faktiskt står mitt upp i det. Det går att ”ta” på historien.

Jag finner ofta berättelser om olika resmål tämligen ointressanta om de inte har något av historiskt värde. Jag är själv ingen vagabond och känner inget som helst sug efter att ge mig ut i den stora vida världen. Kanske är det just därför som mitt intresse för reseskildringar i nutid är så kylskåpssvalt.

Jag tänker fortsätta med mina små eskapader. Detta går utmärkt ihop med mitt intresse för fotografering. Inget väcker fantasin som när man blickar ut över Vassbotten som en gång var en livfull hamn med hundratals skepp och båtar som trängdes i väntan på att få lossas eller lastas. Detta var för ca 400 år sedan. Brätte hette då staden som var föregångare till dagens Vänersborg.

IMG_2862

Dubbelmoralen vinner över folkhälsan. 

Jag ska ärligt säga att min kunskap i detta ämne är lika stort som mina talanger inom fordonsmekanik. Alltså obefintliga. Men man kan ha en åsikt och vara ödmjuk inför de som vet bättre. Kommentera gärna!

Staten har monopol på spritmarknaden. De bestämmer när, var och hur vi ska handla alkohol för hemmabruk. Men det är fritt fram för den som har fyllt 20 att inom statens bestämda ramar köpa alkohol. En av staten myndigförklarad yngling får alltså inte köpa en flaska vin till söndagsmiddagen men densamme får rösta i riksdagsvalet. Detsamma gäller tobak fast med den skillnaden att åldersgränsen är satt till 18 år. 

Tobak säljs ju överallt. Mataffärer, bensinstationer och kiosker. Även apotek säljer produkter med det beroendeframkallande ämnet nikotin. Dock med ett annat syfte. 

Cigaretter och snus är numera märkta med både bilder och varningstext om hur farliga dessa inbringare av skatt är för folkhälsan. 


Jag tog mig en liten titt i mitt barskåp. Eller ja, det är synd att kalla hyllan i skåpet med den tomma whiskyflaska från min 40-årsdag och min tre år gamla punsch för barskåp men ändå. På dessa två flaskor fanns ingen varningstext. Varför?

Efter lite googling så är ju faktiskt alkohol en större fara för folkhälsan än vad tobak är. Vore det då inte på sin plats att varna lite för det, i statens ägo, berusningsmedel som i störst utsträckning splittrar familjer, ökar risken för våld i hemmet och trasar sönder människor sakta men säkert. 

Men statens intäkter är kanske viktigare än folkhälsan?

Söndagsreflektioner.

Det är söndag och jag sitter med en kopp kapselkaffe och läser morgonnyheterna. Det händer så mycket konstigt i vår värld. Inte minst inom våra egna landsgränser. Ogenomtänkta lagar och direktiv stiftas. Nyhetsrapporteringen väljer allt som oftast ett fokus som borde ifrågasättas mer från allmänheten.

Är vi svenskar så styrda av överheten att vi likt hunsade kreatur nöjer oss med den lott vi är tilldelade och sväljer varje osannolik förklaring som ges av styret och media?

Det måste väl ändå finnas gränser för idiotin.

Vi kan börja med förbudet att fotografera/filma med drönare.

Här ett citat från Aftonbladet:

Knäckfrågan var om drönaren är en ”övervakningskamera” och om den skulle anses vara ”uppsatt” eller inte.

Domstolen slog fast att det är en övervakningskamera och att den skulle anses vara uppsatt i lagens mening. Därmed krävs tillstånd enligt kameraövervakningslagen och då måste fotograferingens syfte vara att ”förhindra, utreda eller avslöja brott samt att förebygga olyckor”. Det nämns inget undantag för journalistisk verksamhet.

I praktiken innebär domen att kommersiell och journalistisk användning av drönare totalförbjuds med omedelbar verkan.

Tänk att det sitter folk och resonerar om detta. Allt det positiva med en drönare är det väldigt tyst om. Vad gör den för skada? 

Samtidigt rapporterar media om dessa hoverboards som är totalt livsfarliga för den oinvigde. Det bryts lårben, skallskador och inte minst eldsvådor. Det enda politikerna kommer fram till är att det behövs lampa och ringklocka! HAHAHA! Wuut?

Ja jösses.

Det rapporteras om en stackars varg som rivit två får i Halland. Händelsen beskrivs som om den var väldigt dramatisk eftersom vargen stannade och fäste sin mördande blick på den skitnödige rapportören. I själva verket var det tydligen inte farligt allt. Vargen kollade lite nyfiket och traskade sedan vidare mot nya mål och äventyr.

Älgjakten är i gång. Kanske inte med samma intensitet som de första veckorna men det kommer lite rapporter från skogarna. Björnattacker, vådaskott och döda hundar.

När det gäller björnattacker så skrivs det inte så mycket. På sin höjd en halvsida med en nöjd jägare med vapnet i hand, hukandes bredvid bytet som hen har fällt i nödvärn. Likaså är det med älgolyckor. Det är så vanligt att vi inte reagerar när barn blir föräldralösa på grund av viltolyckor i trafiken.

När det kommer till incidenter med varg inblandat, då blir det annat ljud i skällan!

Hela mittuppslag med bilder på blodiga, halvätna hundar. Förbannade och ledsna hussar och mattar som säger att det måste få ett slut. Vargen måste bort! Radiodebatter med upprörda ägare av tamboskap som är rädda för att vargen ska ta deras djur. Sist men inte minst så har vi de som tror så hårt på boken om Rödluvan & Vargen att de verkligen hatar vargen. Som vanligt fattar stadsborna ingenting!

Tänk om någon med lite stake och utan egenintresse i maktposition kunde säga till hur saker verkligen ligger till?

Tar du med en hund i skogen och släpper den lös så finns risken att du får lämna tassemarkerna med ett tomt koppel och du får ställa ut matskålarna i garaget när du kommer hem. Det är samma risk som att ställa sin bil olåst mitt på torget i valfri stad. Risken är att du får åka kollektivt ett tag eller i bästa fall lyssna på radio via hörlurar.

Jag är för en reglering av det vilda i skogen. Det måste vara en balans. Frågan är vad man ska lägga i vågskålarna. Som det är nu så konkurrerar både jägare och varg om älgen. Det är nog grunden för det varghat som är så speciellt för just Sverige.

Om nu staten kan göra en hel arbetskår arbetslösa (användare av drönare) så förstår jag inte varför det sak vara så svårt att reglera jakten. Minska på antalet jägare, öka upp antalet varg så blir alla lyckliga. OH! jag höll på att glömma! Lämna hunden hemma.

De styrande lokalpolitikerna är väl själva jägare och vill inget hellre än att hänga upp en vargtrofé i gillestugan. Därav avsaknaden av beslut till vargens fördel.

Jag är dock lite kluven. Om vi utrotar vargen, kommer vi att sakna den? Ni som svarar ”Ja” på den frågan, saknar ni dinosaurierna?

Med vänlig hälsning, Ade

img_2390