Författare: Fredrik Adetoft

Till skillnad från en stor del av mitt facebookflöde så längtar jag tills ungarna flyttar ut och börjar sina egna ansvarsfulla liv. Inte för att jag inte älskar dem, självklart har de den största platsen i mitt hjärta, alltid! Men just i den stunden då de knallar bort med den sista kartongen till en bättre begagnad bil med hyrsläp så är jag förbrukad. Som en toarulle. Mycket skit har passerat och nu när rullen är slut så börjar vi om. Fast denna gången utan ansvar. Jag kan styra mitt eget liv utan att ha mina barn i åtanke varje gång det ska beslutas om något. Jag slipper tjata om smutstvätt och tomma mjölkpaket i kylen. Jag slipper tänka på deras skolgång och oroa mig för deras betyg. Jag kan ta mig den där ölen med grannen utan att få ångest för att jag inte kan hämta på någon fest.

Detta kan i mångas öron låta egoistiskt men icke! Jag blev pappa för första gången för snart 18 år sedan. Under denna tiden har två ”kottar” tillkommit. Denna tiden har uteslutande handlat om just dessa tre. Varje jävla dag i snart 18 år! Varje tanke, varje beslut har på något sätt haft med mina barn att göra. Är det egoistiskt?

Så vad gör man när de äntligen skaffar sig egna liv och bara drar? Jag tror inte att de vill ha med mig på deras resa. De kanske kommer och käkar, lånar pengar och kanske en påse med smutstvätt i början. Men det ebbar ut. Jag som förälder är förbrukad helt enkelt.

Det är då mitt liv börjar! Utan ansvar för någon annan. Bara mig själv och min sambo. Fan vad vi ska leva!

PS. Om ni, Oskar, Alfred och Liv läser detta så ska ni veta att jag älskar er. Men ni får gärna flytta när ni känner er redo. Ni får bo här och jag tar ansvar för er tills det är dags.//Pappa