Blåsig höst. 

Jag visste att denna dagen skulle komma. Igen. Det är inte första gången. Minnen från barndomen rullar på näthinnan. Min lillasyster börjar spela fiol. Jag tror att det var fiol. Den byttes snabbt mot en cello. Och varför spela på en liten cello när det finns basfiol! Det är mitt starkaste minne, när lillsyrran kommer släpandes på en stor ”moraklocka”. Det varade inte så länge. Hästar lockade mer. 

Även mitt äldsta barn började med fiol. Och även han hoppade på det där med cello. Men jag tror att musiksmak påverkar valet av instrument så cellon förlorade kampen och den byttes mot gitarr. Det var nog rätt val. Gossen spelar fortfarande sådär 8-10 år senare. I detta nu är han i replokalen med bandet. Riktigt kul. 

Idag var det då dags för min dotter att äntra den kommunala musikskolan för en ”prova på kväll”. Vi strosade runt och hon provade på de flesta instrument. Det klinkades, blåstes och trummades. Lärarna höll god min när ynglingar blåste trumpet, körde trumsolon och körde riff på elgitarrer. 

Min dotter fastnade för Oboe. Kanske för att läraren verkligen visade intresse. Liv fick blåsa och läraren spelade ”Popular” med Erik Saade. Den lilla tösen verkar ha bra lungor och snipig mun. Det gick över förväntan. Efter mycket beröm och samtal så verkar det bli ett blåsinstrument som ska förgylla höstkvällarna i det Adetoftska hemmet. 

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

Kommentera