Tid för samkväm.

Jag är laddad till tänderna. Barnen är hos sin mamma över helgen. Fredagsmyset är inhandlat. Det är upplagt för att bli en grym kväll med min älskade sambo. Förhoppningarna om att få mysa i sänghalmen får mina ögon att tindra och jag ler sådär löjligt. En dusch med tillhörande ansning ”där solen aldrig lyser” är gjord och jag ligger i soffan, utbredd, lite skrevande i mina bästa kalsonger. Värmen från den heta tvagningen gör övriga kläder överflödiga. Nu gäller det bara att hålla sig vaken under den där jävligt tråkiga filmen som sambon bestämt. Det är lugnt. Blodet pumpar på de mest känsliga delarna på kroppen så det kommer inte att bli några problem. Woohoo! Snart så.

Sambon sitter med sin hand i den där jävla skålen med ostbågar, hela tiden. Käken går som på en liten hungrig hamster. Hennes blick släpper inte filmen. Jag vrider och ålar mig   i hörnet på soffan. Allt för att få lite uppmärksamhet. Men icke! Det är ta mej fan hopplöst att konkurrera med en ostbågspåse.

Sambons naglar börjar skrapa i botten på skålen. Det är ett gott tecken. Ostbågsjävlarna är snart ett minne blott! Nu fan är det snart dags!

Mycket riktigt. Skålen är tom och den placeras på bordet. Sambon kryper ner framför mig i soffan. Vi skedar. Oj oj OJ! Jag lägger mina armar om henne och vi kramas. Femton sekunder senare snarkar hon.

VA? Är det ens möjligt? Femton sekunder efter det att hennes hand lämnade den där förbannade skålen så sover hon! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Min sambo måste alltså äta för att hålla sig vaken.

Med svansen mellan benen lunkar jag med tunga steg in till sovrummet. På soffan ligger min själsfrände, mitt allt och sover.

Jag har hört att tjejer inte snarkar. Det är bara stämbanden som dras upp igen. I så fall är det det som min sambo gör just nu.

Jag vaknar. Tidigt som vanligt. Strax innan sju. Det är ju söndag. Maria ligger bredvid. Hennes stämband laddas på nytt (snarkar). Hon är det vackraste som finns.

I skrivande stund sitter jag i köket. Kaffe och macka. Alla andra sover. Härliga tystnad. Om ett par timmar kommer jag att bli lite sömnig. Det blir jag alltid. Då ska jag krypa ner bredvid Maria och hoppas på det bästa!

IMG_20151211_054015

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

Kommentera