Årets skinka!

Äntligen! Ett helt år har passerat revy sedan förra julskinkan grillades. Återigen stod två bastanta herrar i blåst och hagelstorm med varsin öl i de frusna nävarna på undertecknads baksida och grillade skinka. 

Det är något speciellt med att grilla skinkan ute i det fria. Jag intalar mig att den blir saftigare och får en mer ”levande” smak. Dels på grund av att den friska, fuktiga uteluften strömmar igenom grillen. Och naturligtvis sätter kolet/briketterna sin egna prägel på grisrumpan. 

Det var även dags att kamadon fick visa vad den gick för och den bjöd inte på några större överraskningar. Den håller temperaturen timme ut och timme in. Helt otroligt. Min kompis Niclas körde med ”snakemetoden” i sin Weber. Det är en fantastisk metod för längre sessioner. 

Jag väntade tills innertemperaturen låg på 72-73 grader. Lite fegt. Jag hade lätt kunnat ta av skinkan några grader innan och låta den vila i folie. 

Efter det att grillen är befriad från skinkan så öppnar jag spjällen för att höja temperaturen till 220 grader. Och varför det? Naturligtvis sker griljeringen ute i grillen också. 

Kamadon är redo! Det är dags att lägga i skinkan.
Niclas väntar på att ”ormen” ska ta sig.
Naturligtvis är det indirekt metod som gäller.

Tempen ligger på sina stadiga 150 grader.

  
Ormen är tänd.
  

Det finns inget dåligt väder, bara dålig utrustning.
Fem öl och ca sex timmar senare.
Färdig! Familjerna sitter redo med vört och senap vid köksbordet.

Resultatet blev med god marginal godkänt.
 
Så! Jag hoppas verkligen att ni testar detta nästa år. Här hemma har det blivit en tradition. Så fort jag kommer tillbaka till jobbet efter ledigheten ansöker jag om semester den 23 dec 2016. 

Mvh Ade!

Kommentera