Brev till min son.

Du har trampat i mina fotspår ett bra tag nu.
Du har troget följt min väg genom livets prövningar. Det har inte alltid varit en enkel ”walk in the park”. Lyckligt ovetandes om de allra tyngsta perioderna, när livet bjuder på djup snö och blöta kärr, så har du enträget följt mig i mina försök till att ge dig en bättre tillvaro.

Nu när stabiliteten infinner sig och den krokiga vägen planar ut så ser jag dig växa. Du vill snart stå på egna ben. Du står med ena benet i ett vägskäl och inom en snar framtid kommer du att dra på dig de vuxnas skor och vandra din egna väg.
Jag hoppas att din resa blir lycklig när tiden är inne och att du inte sliter ut dina skor på krokiga, eländiga stigar. Håll huvudet högt, med öppna ögon, och upptäck det fina i världen. Blir det för jobbigt så finns jag alltid här för dig och kan leda dig rätt.

Jag älskar dig.

11401397_1081542581873235_8039193442639812322_n

Kommentera