Pappa! Äntligen!

-Pappa…… Jag vill också tappa en tand.

Så sa min dotter till mig för flera månader sedan. Hennes jämnåriga klasskamrater sprang runt som tandlösa troll och blottade ofullständiga tandrader för varandra.

Lillsnigels mjölktänder hade dock inte börjat att surna. De satt där, fast rotade och visade inga som helst tecken på att lossna.
I den varma sensommaren såg vi att de nya tänderna var på väg. De hade fått nog och tryckte sig upp bakom de nedre framtänderna.
Tid till tandläkaren ordnades och två tänder rycktes ut. Äntligen kunde lillsnigel vara med i klubben!

Under ett par veckor har den ena framtanden fått kramp och börjat släppa sitt grepp.
Idag var det dags. Med fingrar och tunga har det vickats, dragits, bänts och tryckts framför spegeln. Inget resultat.

-Pappa! Du får göra det!

Med gapande mun och utspärrade ögon  satt tösen alldeles stilla. Jag sa att jag bara vill känna lite.
Mellan tummen och pekfingret fattade jag tag om den lilla ”pluggen”.
Utan att hon visste ordet av ryckte jag till.
Två ”snap” hördes, och kändes! En iskall, stel blick från lillsnigel trängde in i mina ögon. Jag ser att hennes ögon tårar sig. Hon börjar skratta. Jag börjar skratta!

Det är glädje blandat med chock. Tårarna fortsätter att rinna medans jag kramar om den lilla. Skrattet dör ut och vi tittar på varandra. Tårarna har slutat att rinna.

-Pappa……äntligen. Nu har jag tappat en tand på riktigt!

IMG_20151014_152155

En reaktion på ”Pappa! Äntligen!

Kommentera