Hon upphör aldrig att förvåna.

När det strular till sig för svägerskan så är det självklart att jag och min tilltänkta ställer upp. Tre vilda pojkar kräver en fast hand när deras mor ska hålla valpkurs för nyblivna pälsbollsföräldrar.

Klockan närmar sig och det är endast ett par timmar kvar tills vi ska vara på plats och tillämpa straffkommendering för de tre ligisterna.
Maria, min sambo, måste naturligtvis hinna med sin dagliga promenad. Det tar ca en timma att vandra runt de dryga 7 kilometrarna i normalt väder. Hon slänger ett snabbt öga på telefonens väderapp och konstaterar: -Det blir inget regn så jag marscherar iväg nu!

Efter ca tre kilometer ringer telefonen.

-Regnar det hemma? Här öser det ner! Jag står under ett träd!

Jag talar om att det är bara en liten sommarskur så den drar nog snart förbi. Samtidigt skakar huset till av en åskknall som säkert skrämde skiten ur alla som sover sin eviga vila på stadens kyrkogård.
Telefonen ringer igen.

-Det här går inte Fredrik! Regnet bara öser ner och det åskar som bara den! Finns det möjlighet att du kan komma och hämta mig? Snälla?

Jag har precis slängt in en tallrik med mat i micron (Faan).

-Självklart Älskling! Jag är på väg.

När jag kommer fram till avtalad plats så ser jag först inte sambon. Vart fan är hon nu? Klockan går och att bli försenad är något av det värsta jag vet. Sedan skymtar något rosa till inne i skogen. Japp! Det är hon. Våt som en dränkt katt lunkar Maria ut ur skogsbrynet. Bristen på solsken märks icke av ty hon strålar som en sol.
I famnen har hon mängder av kantareller. Stora, gula, underbara kantareller!

Nu är min blivande fru ingen skogsmänniska. Visst, hon älskar skogen men ”håller sig gärna på vägen” som hon själv uttrycker det.

Vi hann precis till barnpassningen. Maria bakar en kaka och jag sitter här med datorn i knät och surfar runt. Ungarna för ett himla liv men jag har kopplat bort det. De sköter sig själva (tror jag) hehe.

Senare ikväll, när vi åter är hemma i lugnets trygga vrå så ska det ätas kantarellmacka.
Längtar lite faktiskt.

©Fredrik Adetoft 2015
©Fredrik Adetoft 2015

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

Kommentera