En vanlig dag!

Fullt ös hemåt.
Mellanlandar för att hämta ut Lillsnigel från det där förvaringsstället hon tillbringar sina dagar. Hem för att släpa med Mellansnigel till det första utvecklingssamtalet sedan han började sjuan i höstas.
En hyperaktiv Lillsnigel blir medtvingad eftersom det hade varit oansvarigt att koppla henne på tomten i väntan på att mötet ska upplösas.
Mötet flyter på och läraren/pedagog/mentor, ja inte faan vet jag vad dessa kallas numera, går igenom avkommans betyg. Inte mycket att klaga på där men det finns att jobba på i de ämnen där man använder protesen som sitter på axlarna.
Lillsnigel studsar runt som en nervös gräshoppa men är förvånansvärt tyst med tanke på vilken rolighetsfaktor ett sådant här möte erbjuder en sjuåring med alldeles för mycket studs i dojjorna.

Väl hemma igen så gapas det efter mat. Vad annars? Som nykläckta fågelungar piper kidsen och förväntar sig att en trött och utarbetad förälder ska trolla fram en trerätters på två sekunder!

ÖVER MIN DÖDA KROPP!

Jag fick börja med att väcka Storsnigel ur hans djupa tonårskoma och sparka ut honom i köket för att ta hand om hans veckodisk som på något konstigt sätt förflyttat sig från hans ”grotta” till kökets vask.

Nu kunde jag skrida till verket och tillagd en kulinarisk upplevelse ut över det vanliga. Enligt mig iallafall. Ett ögonblick senare gapar tallrikarna tomma och småfolket lämnar mig ensam med Nobeldisken. Faan! Jag svär över avsaknaden av en så kallad diskmaskin. Har ni sett en sådan mackapär? Ska tydligen vara jävligt bra att ha!

Den korta stunden som nu återstår innan Lillsnigel ska bindas fast i sängen och tvingas till sömn ägnas åt ett av jävulens påfund. Jag kallar det hasardspel. UNO. Trots att jag fuskade till mig 2 stycken kort av valören +4 så torskade jag. Nåväl. Lillsnigel nattades och jag släpade mig ut till den där jävla straffkommenderingen. Disken.

Som den älskvärda man jag är så hämtade jag min tilltänkta efter hennes avslutade pass kl 21:15. Vet inte varför. Hon gillar ju att promenera hem. Tycker nog det är lite synd att hon ska behöva gå hem på kvällen när det vankas jobb kl 06:45 i morgon bitti.

Nu sitter jag här i min lilla ”mancave” och knappar mig igenom dagens flöden. Kudden hägrar och jag önskar er således en härlig natts sömn. I morgon är det nya tag och det är inte långt kvar till helgen.

Puss!

©FOTO Fredrik Adetoft
©FOTO Fredrik Adetoft

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

Kommentera