Valet och kvalet!

Det är mindre än en vecka kvar till valet. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilket parti som ska få min röst. Funderingarna går runt. Jag är för dåligt insatt i politiken för att kunna göra en fullständig analys av de olika partiernas mål och vägarna dit. Därför kan jag bara gå på min känsla och mina egna värderingar.

Om jag ska se till mig själv och min familj så har vi fått det avsevärt mycket bättre dom senaste åren. Det beror till största del på privata saker som har löst sig och med det har livskvaliteten höjts både ett och två pinnhål. Detta har inte med Alliansen att göra men det känns ändå bra. Ta tex. Apotek. Det finns numera flera bra apotek i våran närhet som har öppetider i klass med stormarknaden. Perfekt för oss att slinka in där när vi ändå storhandlar. Jag har hört att deras utbud inte är så stort så vissa receptbelagda mediciner fattas på deras hyllor. Kanske min positiva inställning till privatiseringen hade sett annorlunda ut om jag eller någon annan i min närhet varit allvarligt sjuk.

Med åldern har det kommit vishet och insikt. Det som förr hade stor inverkan på mig och min ideologiska syn på samhället har idag till stor del ändrats. Det beror nog också på olika arbetsplatsers inverkan. Att jobba på ett större företag med stark facklig förankring vs arbete på mindre firmor, ofta tillsammans med ägaren och med större inblick om hur firman mår. Detta splittrade mig. Det gäller att både ge och ta. Som anställd har du rättigheter men även skyldigheter. På större företag är det lätt att glömma det. Att som sjuksköterska sno med sig lite plåster eller vad det nu kan vara är precis lika fel som att stjäla den sammes barns cykel. Det märks bara så mycket mer. Vem stjäl från den hand som föder dig?

 

De senaste tio, tolv åren har jag jobbat i små firmor. Det har inte alltid varit lätt för chefen att få ihop dagarna med sjukfrånvaro mm. Det är klart att jag ställer upp om arbetsgivaren frågar. Jag är glad att jag har ett jobb att gå till. Det ger mat på bordet och mer därtill. Livskvalitet! Att i denna situation bli en paragrafryttare och på alla sätt krama pengar ur företagets pengapung rimmar inte för mig. Som sagt! Jag är glad att jag har ett jobb som jag trivs med.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta inlägg men min tid i SSU för ca 20 år sedan känns väldigt långt bort.

20130126-085021.jpg

 

 

 

 

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

2 reaktioner till “Valet och kvalet!”

  1. Nånstans på vägen ändras ens synsätt eller hur….
    Har också varit väldigt väldigt röd och kämpat fackligt . Då va jag anställd, lågavlönad småbarnsförälder. Det fanns ingen maxtaxa, väldigt märkliga regler vad gällande föräldrapenning , arbetslöshet osv. Vet egentligen inte hur jag tänkte , men förmodligen präglad av uppväxt och nära omgivning.
    Nu är jag i en helt annan del av livet och skall snart släppa ut mina egna barn i vuxen världen.
    Skulle inte under några omständigheter kunna tänka mig att rösta rött idag.

    1. Tack Linda för kommentaren!
      Pratade med min sambo om detta och vi båda kommer fram till samma slutsats. Vi har fått det bättre under Alliansens vingar.

Kommentera