I elfte minuten.

Vi kommer nästan på två hjul i kurvan. Risken är överhängande att släpkärran ska fara ut som en rallarsving och nocka allt i sin väg när vi äntrar IKEAs parkering. Äntligen framme! Och ca 1,5 timme till stängning. ”All tid i världen” tänker jag.

Men som dom allra flesta vet så tar det liiite längre tid att vandra igenom denna, av satan skapade labyrint. Jag tittar på klockan. Faan! 50 minuter kvar och vi är kvar på övervåningen! Med en vänlig röst upplyser jag min tilltänkta om tidsnöden och att vi kanske kan gena lite över avdelningarna. ”-Här genas inte! Vi ska följa pilarna i golvet som man ska göra!” får jag till svar. Hon sa även något om att samla inspiration men jag tappade det. Min lilla manshjärna försökte febrilt planera den fortsatta resan genom Djävulens labyrint och i mina tankar var jag nere på ”tag självlagret”.

Sängkläder. Lakan, örngott mm. Det är dags för mardrömsavdelningen nummer ett! Det är där tiden står still i en för mig, evigt brinnande skärseld. Men tiden står inte still. Den snarare rusar iväg! -Maria! För faan! Nu har vi varit här bland dessa jävla tyger i en halvtimma! Vi har en del att plocka på lagret också! Maria fattar vinken. Äntligen!

10 minuter har jag nu på mig att plocka fram en säng, madrass, skrivbordsstol, gå till kassan och betala, gå till utlämningen och hämta ut skrivbordet. 10 minuter!? Felprioriterat? Japp. Jag kan tycka att krutet lades lite på fel avdelning. Men nu har vi ingen tid att förlora! Jalla Jalla! Och det går undan! Som en lurvig brakskit kryssar jag mellan hyllor och fack. Fortare än kokt sparris ligger grejerna på vagnen.

Ta mig faan! Vi  är klara. 20 minuter över stängningsdags lämnar vi IKEA. Alla är nöjda och glada. Min puls som var farligt nära att passera det röda strecket ligger nu på en härlig nivå och jag känner mig lugn som en filbunke. Bara en stillsam hemresa och lite montering innan ansiktet monteras i kudden.

 

 

2 reaktioner på ”I elfte minuten.

Kommentera