Den långa vägen till fritidsaktivitet. #blogg100

Mellansnigel kan ha hittat rätt.

Äntligen!

Efter att ha provat på det mesta som finns att pröva i en småstad i form av kroppslig fritidsaktivitet så tog det stopp. Fantasin ebbade ut i en rastlöshet som mest kan liknas vid en 40 minuter lång mattelektion. (fattar ni den? Ingen rast under en 40-minuterslektion. Rastlös! hehe)

Tills igår. Då bestämde han sig. Boxning. Han vill ta upp boxningen igen. Efter flytten till sin mor för ca 2,5 år sedan fick pugilistkarriären läggas i malpåse. Synd. Han hade liksom sin äldre bror talang. Storsnigel var på väg mot sin första match när handskarna lades på hyllan. Jag var nog en bidragande orsak till detta. Mitt jobb gjorde så att jag inte kunde medverka i den utsträckning som pojkarna var vana vid. Nu är dom äldre, mognare och kanske mer ”hungriga”. Storsnigel gymmar och verkar vara nöjd med det. Mellansnigel har som sagt varit rastlös och nog lite frustrerad när han inte har hittat ”sin grej”.

Jag tycker det är förbannat bra gjort av en kille på 13 år att våga, helt själv, utan vare sig kompisar eller mig som förälder, ta kontakt med olika tränare och testa på. Jag gillar ju boxning så det är med glädje jag tar emot mellansnigels beslut.

Det var första träningen idag och han var väldigt trött men lycklig. Förhoppningsvis har han hittat rätt nu.

Här är en gammal bild på dessa två kämpar. Eye of the tiger!

IMG_2161

 

Kommentera