Husmanskost. Nej tack!

Snacket går. Det ska käkas lunch ute. Kollegorna diskuterar vilken av det lilla samhällets öppna ”syltor” som har den bästa maten. Under tiden som samtalet pågår ringer jag min sambo.

-Älskling? Är det okej om jag käkar ute idag?

Japp! Jag frågar min sambo!  Nu vet ni det! Vi har gemensam ekonomi och det är fanimej min skyldighet att meddela min hälft om icke planerade utgifter.

Nåväl. I min familj ser vi till att ha med oss matlådor. Vi äter sällan ute. Därför är mitt intresse för det pågående samtalet kollegor emellan av största vikt. Min besvikelse växer. Samtalet mynnar ut i ett beslut som jag inte tänker vara delaktig i.

Dom ska käka husmanskost!? Men va faan!

Det käkar ju jag varje dag! Om jag nu ska slänga ut 65-85 kr på något att fylla kistan med så ska det fanimej inte vara kött, potatis och brun sås! Näpp!

En pizza med marinerad fläskfilé, färska tomater och bearnaisesås. Gärna med ett ägg i mitten. Eller en flottig hamburgare med pommes. Kanske en halv special med lite västkustsallad på toppen.

Lunchen avnjuts ensam i lunchrummet. Doften av flottig pizzakartong når mina sinnen. Faan va gott!

Mina stackars kollegor äter husmanskost. Ja jag tycker lite synd om dom. Tänk att bli så lyckliga över vanlig husmanskost. Hehe. Det äter jag varje dag.

IMG_20140322_115212

 

 

En reaktion på ”Husmanskost. Nej tack!

Kommentera