Småstadsgruppering. #blogg100

Det var äntligen dags att göra entre som klassförälder i sonens klass. Ett disco för att samla in pengar till en framtida klassresa arrangeras av elever och föräldrar.

Jag som relativt nyinflyttad i området har i ärlighetens namn inte sprungit ner dörrarna på föräldramöten och dylika tillställningar. Därav är jag ganska okänd för sonens klasskompisars föräldrar.

Nu var det som sagt dags att visa upp sig. Glad i hågen trampade jag dit till skolans matsal (Bamba). Det hade upprättats ett bemanningsschema för elever och föräldrar och det var bara att rätta in sig i ledet. Jag är en ganska framåt person och har inga större problem med att möta nya människor. Tycker det är kul att stifta nya bekantskaper. Jag stövlar in och hälsar på mina ”vaktkompisar”. Vi är grupp 2 enligt schemat.

Knattediscot drar igång. Små sockerpeppade lågstadieelever spinner loss. Det enda som finns att göra är att hjälpa kidsen med plasten runt klubborna som sjätteklassarna säljer.

Timmarna rinner iväg och det blir en halvtimmes paus för städning innan mellanstadiet ska in och svettas på dansgolvet.

Under tiden droppar nästa skift av föräldrar in. Dom samlas i ett hörn och tittar inte ens på mig och min nyfunna vapendragare. En annan förälder som likt mig har hittat till området på senare år. Vi städar av snabbt och effektivt utan inblandning av övriga föräldrar.

Nu märks det så grymt tydligt hur svårt det är att komma in i gemenskapen. Inte en enda av föräldrarna kommer fram för att presentera sig under kvällen. Inte ett ord. Inte en blick. Lamporna är tända. Ingen musik ljuder. Det finns inga ursäkter. Jag vet att dom flesta är uppväxta här i området och många har växt upp tillsammans. Skrämmande att deras barn är mer framåt och visar prov på mer hyfs. Många knattar går oblygt fram och undrar vems pappa jag är. Jag tänker i mitt stilla sinne att dessa glada barn kommer att bli lika tillknäppta som sina föräldrar. Tragiskt.

Jag kan inte låta bli att ta upp detta med min nya kompis och vi kommer båda fram till att varken jag eller han har ett behov av att bli ”godkända” av dessa folkskygga individer.

Vi tar farväl och lämnar festen. Nästa grupp tar över ansvaret. Jag vandrar hemåt i regnet. Ganska nöjd ändå med min insats. Jag fann en ny vän istället för att få 15 bekanta främlingar.

IMG_20140307_205010

 

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

Kommentera