Vardagsångest. #blogg100

Tomma, trötta ögon tittar ner i tallriken. Gör en snabb uppskattning. Ca tre ”munnar” kvar.
Ångesten tilltar. Den växer som nageltrång. Sakta och smärtsamt. Kniven i höger hand skrapar ihop resterna på det vita fatet till ett litet berg av pasta, bacon och broccoli.
Mina ögon sneglar mot diskbänken. Med huvudet fortfarande sänkt över tallriken har jag svårt för att se eländet. Jag vill inte se. Tur att ögonlocken hänger som dom gör. Jag drar snabbt tillbaka mina ångestladdade tankar till dom resterande tuggorna.
Snart klar. Kan inte dra ut på det mer. Kall mat sätter skräck i min munhåla. Smaklökarna skriker på hjälp som nykastrerade griskultingar.
Nu är det dags. Verkligheten har kommit ikapp mig. Trots ångesten så finns det ingen återvändo.

Helvete! Jag måste diska!

image

Kommentera