Snigelätar’n!

Här är han!

Anledningen till att mina barn kallas för sniglar!

Vi hade flyttat till Småland. Alfred var bara 2-3 månader när vi flyttade för jobbets skull.
Jag hade fått anställning på Skanska i Växjö.

Vi hyrde ett litet rött hus med vita knutar i ett litet samhälle som heter Torne.
En mysig liten by som ligger ca 3 mil söder om Växjö.

Sommaren året efter flytten hade Alfred hunnit fylla ett. Ett riktigt energiknippe! Än i dag är väldigt rastlös av sig.
Nå väl, jag sitter på verandan och ser på min son som leker på tomten.
Plötsligt ställer han sig upp och börjar, på vingliga ben, gå mot mig.
Han håller något i händerna men jag kan inte se vad det är.

Efter några meter då han kommit närmre så ser jag att han har något i munnen också. Han tuggar febrilt på något och jag reser mig upp och springer till undsättning!
I mina älgakliv uppfattar jag något svart i hans ena hand.
Jag kommer fram och han håller stolt fram två svarta skogssniglar.

Nu är jag mer intresserad av vad han har i sin mun och säger till honom att spotta! Handen som jag håller under hans lilla haka blir fylld av en svart-grå sörja!

FY FAAN!!

Han har käkat en snigel! En stor, svart, kladdig snigel!

Jag slängde det som var kvar av den stackars snigeln. Tarmar blandat med snigelhud med bitmärken.
Torkade av handen i gräset och tog den lilla fransosen under armen och sprang in på toaletten för att skölja hans mun.

Än i dag, nästan tio år senare kan jag få kväljningar bara jag tänker på händelsen.

Såja! Nu har ni svaret på varför jag kallar mina barn för sniglar!

Författare: Fredrik Adetoft

Morgonpigg trebarnsfar som bor i Vänersborg med barn och sambo. Ateist med ett fantastiskt glatt humör. Hatar verkligen turbaserade sällskapsspel.

2 reaktioner till “Snigelätar’n!”

  1. Hur i hela h-te kan du efter detta kalla din egen avkomma för sniglar o därmed behålla detta äckliga minne vid liv???
    För mig är det en svår ekvation att förstå. 🙂

Kommentera